Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Originell men långdragen

/

Barnlitteratur
Petrus Dahlin: Kurragömma
Rabén & Sjögren
9 - 12 år

Annons

I ett hus i de spanska bergen ska Astrid och mamma semestra för sig själva.

Men de har knappt hunnit dit förrän mammas jobb kallar henne därifrån. Först ett dygn, sedan fler. Astrid kräver att få stanna kvar, fast hon är ensammare än hon någonsin varit förr, i ett hus i ingenstans, utan någon hon känner i närheten och i ett land där hon inte förstår språket.

Så när mardrömmarna kommer, våta fotspår börjar uppträda på altanen och andra tecken antyder att hon inte är ensam i huset vet man först inte om hon inbillar sig. Och sedan får Astrids extrema isolering henne att kännas mer hjälplös och utlämnad än de flesta andra spökhistoriehjältinnor.

Under de ensamma dagarna rullas också berättelsen om pappa upp, som drunknade. Astrid till och med dyker i sjön och pressar sig under vattnet lite extra för att känna åtminstone något av vad han kände.

Men nackdelen med isoleringen är att stora delar av berättelsen bygger enbart på vad som finns i Astrids huvud. Även om det inträffar en och annan incident är hennes tankar och resonemang inte så medryckande att de räcker för att hålla flytet i berättelsen under det långa mellanpartiet. Det skulle ha behövts en parallellhistoria som bär upp handlingen.

Men författaren lyckas bra med att få läsaren irriterad på Astrids mesiga mamma som bara lämnar sitt barn så där för jobbets skull, Och när berättelsens kulmen väl kommer blir den desto mer dramatisk, en ovanlig variant på spökhistoria som inbegriper kurragömmalek, en vän som hon för bara några dagar sedan hade varit rädd för, och barn som drunknat när en vattenreservoar skulle skapas och en by lades under vatten. Vid det laget är boken en rafflande ungdomsrysare, med ett stundtals vackert språk; visserligen utdragen men också originell.

Mer läsning

Annons