Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Lagercrantz ger nytt liv åt superhjältarna i fjärde Millennium-boken

/

Tre böcker av Stieg Larsson har sålt över hela världen. Nu får 80 miljoner läsare en till.
Den fjärde delen i Millennium-serien är ingen stor litteratur, men David Lagercrantz skriver bättre än sin föregångare när han tar över den litterära vårdnaden av superhackern Lisbeth Salander och stjärnjournalisten Mikael Blomkvist.
Allt tyder också på att det blir en femte bok.

Annons

Stieg Larsson skrev ju tre böcker om Salander-Blomkvist. Den första kom 2005 – Män som hatar kvinnor.

Det lämpliga i att låta David Lagercrantz skriva en uppföljare har diskuterats, men vid midnatt i torsdags släpptes boken. I Sverige var det locket på ända till dess, recensenter fick inga förhandsexemplar att läsa, personalen på Scandbook i Falun belades med munkavle och Securitas-vakter övervakade tryckningen för att ingen skulle sno åt sig exemplar i förväg.

Sådana säkerhetsåtgärder hade förstås inte stoppat Lisbeth Salander, ensamvargen och datageniet som nu till och med lyckas hacka sig in i NSA:s allra heligaste system – ni vet, den amerikanska myndigheten som signalspanar och avlyssnar över hela världen.

Mikael Blomkvist har en svacka när vi möter honom igen. Stora stygga kommersiella intressen har köpt andelar i hans tidning Millennium, och Blomkvist anklagas för att ha passerat bäst-före-datum som grävande journalist. Dessutom är han inte uppdaterad på sociala medier. Tufft läge, alltså.

Boken börjar segt – med många trassliga trådar och ett myller av personer när intrigen ska sättas. Precis som i värsta sortens amerikanska konspirationsfilmer gäller det att inte missa något om man ska fatta handlingen… men efter ett tag släpper känslan av en hotande lappskrivning, och handlingen tar fart, även om Lagercrantz snöar in väl mycket på datateknik, matematiska formler och dessutom ett barn som är savant – ni vet som Dustin Hoffman i filmen Rainman.

Det mesta fortsätter alltså i Larssons anda. Blinkningarna åt Astrid Lindgren-karaktärer finns där: Mästerdetektiven Kalle Blomkvist, Pippi Långstrump och även de lätt korkade poliserna Kling och Klang. Lisbeth Salander är förstås fortfarande oförsonlig mot män som slår kvinnor.

Boken kallas kriminalroman, men känns mer som en thriller. Och spännande blir det med skarpladdade dueller, elaka ryssar, svekfulla amerikaner och läckor inom svenska polisen.

Så vem i hela världen ska man lita på? Jo, självklart duon Salander-Blomkvist.

Lagercrantz utvecklar deras karaktärer, även om de fortfarande är mer serietidningshjältar än människor av kött och blod. Kampen mellan goda och onda förs på Söder i Stockholm, och i skärgården utanför huvudstaden. Medan våra superhjältar huttrar i snöstormen så dyker även Lisbets tvillingsyster upp. Igen? Fanns hon med i Larssons böcker? Jag minns inte, men det funkar.

"Det som inte dödar stärker" är ett Nietzsche-citat som blivit bokens titel. Och kanske kan det överföras till det litterära området, för Lagercrantz håller Millennium-serien vid prima liv, och det ger mersmak. En film blir det säkert, baserad på boken, och de trådar som inte knyts ihop tyder också på att det blir en femte bok.

Mer läsning

Annons