Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rosorna och döden

/

Annons

Hans ton av svärta, vemod, andlighet och natur är unik i svensk diktning. Och som få har som Dalapoeten Dan Andersson etsat sig in i folkdjupet. Han skriver om de stora skogarna, det fattiga folket, synden och skulden, arbetet, livsvillkoren, vidderna, smärtan och döden - och det där eviga något som finns bortom bergen. Han är gripande som få och ställer ofta det svarta och det ljusa, lidandet och rosorna, sida vid sida.

Bland hans dikter finns sådana som generationer svenskar lärt sig läsa, citera och sjunga: Omkring tiggarn från Luossa, Jag väntar vid min mila, Till min syster, Till min längtan, En spelemans jordafärd. Han skrev också prosa, men det är som poet han gått till folkets hjärtan; i huvudsak dock efter hans för tidiga död. Han omkom bara 32 år gammal i ett hotellrum som rökts med cyanid och inte vädrats ordentligt.

Nu ges hans dikter åter ut, denna gång i en samlingsvolym i pocket från Bonnier Pocket med förord av Göran Greider.

Mer läsning

Annons