Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underbara porträtt

/
  • Åsa Asptjärn ger ännu en present till landets alla Emanuel-fans.

Ungdomslitteratur
Åsa Asptjärn: Manifest för hopplösa
Bonnier Carlsen
Tonår

Annons

Liksom många andra föll jag handlöst för Åsa Asptjärns antihjälte Emanuel Kent när han först såg dagens ljus i "Konsten att ha sjukt låga förväntningar".

Med den här boken gör hon inte Emanuel-fansen besvikna. Han är fortfarande den store vardagsfilosofen som sätter ord på det som alla tänker men inte vågar säga, och som kan vara både djupt pessimistisk och hejdlöst rolig samtidigt.

Just nu läser han Marx men lånar mest kapitelrubrikerna av honom, anpassade till Emanueltänk. I övrigt kämpar han med gymnasieval, förberedelser för syrrans studentdag och kompisen Tores halvbror som ska komma från Brasilien. Plus att hantera olycklig kärlek och försöka vara socialt gångbar förstås, hur meningslöst det än är.

Emanuel drar undan mattan för vardagsmyterna. Som att alla är bra på något (det är klart att de inte är). Och ska man verkligen behöva älska sig själv? Hur lätt är det när man vet att man är hopplös? Han funderar över viken plats de fula och underpresterande har i samhället, de som inte tar för sig och inte kan fånga dagen? Han konstaterar att livet innebär att man alltid har minst ett problem, att vänskap är att lämna över 42 procent av bestämmande rätten till någon annan och att kärlek verkar vara en galet ond vetenskapsman som gör experiment med folk.

Åsa Asptjärn ger oss också fler färgstarka personer. Som Emanuels ultrafeministiska syster Vanja, som kör i full fart genom livet och inte riktigt förstås varför Emanuel "måste krångla till det så förbannat", Och Tore, som är trygg och nöjd i sina gummistövlar, som inte bryr sig om att ens sörja över att han inte är populär utan lever på sina egna villkor. Också i den här boken blir han, likt alla godhjärtade, utsatt och sviken men är till råga på allt storsint nog att förlåta. Tore är på sätt och vis den Emanuel skulle vilja vara. Kanske den vi alla skulle må bra av att vara.

Åter en bok om med underbara porträtt som både unga och äldre kan ta till sitt hjärta; om en kille som är både dråplig och sorglustig, expert på att hamna i pinsamma situationer och helt öppenhjärtig med skämmiga sanningar om sig själv. En sak är säker: att leva är att göra bort sig.

Mer läsning

Annons