Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valborgsmord i Uppsala är årets Moström

/
  • Jonas Moström leder publiken vid Svenska Deckarfestivalen på en vandring i Johan Axbergs spår i Sundsvall i november i fjol. I den nya boken vandrar hans deckarhjältar i Uppsala.

Jonas Moströms "Dominodöden" är sommarens följetong i ST.
Medan det dramat utspelar sig i Sundsvall kommer nu hans nya deckare "Midnattsflickor", med spelplats Uppsala, samtidigt som han skriver på sin tolfte bok där det mördas på diverse platser i landet.

Annons

När författaren och läkaren Jonas Moström debuterade med sin första Sundsvallsdeckare 2004, Dödens pendel, var målet att skriva tio böcker om Sundsvallspolisen Johan Axberg och hans läkarvän Erik Jensen.

Så blev det inte riktigt. Dels slutade han inte efter tio böcker, dels har inte alla utspelat sig i Sundsvall. I den nionde boken, "Himlen är alltid högre" tog psykiatrikern och gärningsmannaprofileraren Nathalie Svensson, hemmahörande i Uppsala, över som huvudperson - en roll hon sedan delade med Johan Axberg i bok tio, "Dominodöden", då mördarjakten återvände till Sundsvall.

Men i elfte boken som just nu landar i bokhandeln, "Midnattsflickor" är det åter Uppsala som är scenen. Det är Valborg, studenternas stora högtid, och staden skakas av en serie våldtäkter och mord på studenter.

Historien berättas omväxlande ur Johan Axbergs och Nathalie Svenssons perspektiv, för åter har de tillsammans utsetts att lösa fallet - vilket de som läst slutet på "Dominodöden" redan vet.

– Det är rätt kul och utmanande att skriva ur två personers perspektiv. Det är ju vanligare med ett, säger Jonas Moström.

Att Nathalie är psykiatriker och har andra arbetsmetoder än den praktiske Johan Axberg gör inte så stor skillnad för skrivandets del, tycker han.

– Man lever sig ju in i alla karaktärer man skriver om. Nathalie är analytisk men det är ganska mycket "doer" över henne också, och hon dras med i Johans tempo. Han för sin del blir lätt rastlös och otålig under möten då man diskuterar gärningsmannaprofiler.

Den stora skillnaden i den här boken är, tycker han, att relationen mellan Johan och Nathalie får mer utrymme. Redan i "Dominodöden" kände de attraktion till varandra.

– Det är på sätt och vis en omöjlig relation. Nathalie har skilt sig och bestämt sig för att leva fri, Johan har efter alla år av rastlöst singelliv bestämt sig för att hålla fast vid den familj han äntligen fått. Hon är nog mer intresserad av honom än han av henne, egentligen. Men ingen av dem trivs riktigt i den roll de valt åt sig.

Jonas Moström har själv bott i Uppsala liksom i Sundsvall. Och visst blir det delvis en färd in i hans egna förflutna när han återupptäcker städerna han skriver om. I anrika Gustavianum, där liket i "Midnattsflickor" hittas, har han själv blivit uppropad till anatomikurs.

– Rötter betyder mycket för mig och det är väldigt kul att återknyta till städer som jag har bott i. Till exempel gick jag på en guidad visning i Uppsala och det gjorde jag inte som student. Hälften av stan är helt omgjord.

– Och när jag åkte taxi bad jag chauffören köra runt så noggrant att han undrade om jag ritade en karta. Jag orkade inte förklara att jag skrev en deckare. Man kan vandra runt med Google Maps, men för att kunna skriva om känslan av en stad måste man ha varit där, säger han.

Liksom de första böckerna i Sundsvallsserien såldes till utlandet har nu också de två första böckerna om Nathalie Svensson sålts till Tyskland, vilket förstås gläder Jonas Moström. För honom själv är "Midnattsflickor" redan historia. Han är helt inne i nästa bok, som ännu saknar namn men ska vara färdig till årsskiftet och kommer ut om ett år.

I den får läsarna åter närkontakt med en av de gamla vännerna från Sundsvallsböckerna: läkaren Erik Jensen.

– Han inledde ju redan i "Dominodöden" en relation med Nathalies syster Estelle, säger Jonas Moström.

Läs mer: Deckarvandring i Axbergs fotspår

Jonas Moström får ST:s och SCA:s kulturstipendium 2016

Moström åter på hemmaplan

Mer läsning

Annons