Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vandring i Lars Ahlins romanvärld

/
  • På Norrmalm bodde huvudpersonerna i
  • Elisabet Finné vid Esplanaden, där
  • Svante Junker i Badhusparken, där Kacklan hängde tvätt i

Runtom i Sundsvall finns skyltar med utdrag ur Lars Ahlins romaner, där texten anknyter till skyltens plats.
Under Stenstadsdagarna bjöd Lars Ahlin-sällskapet på en vandring med fördjupning i den store Sundsvallsförfattarens bokvärld.

Annons

Lars Ahlin skrev sällan att hans böcker rörde sig i Sundsvall. Men Sundsvallsbor som läser dem känner igen sig.

Till exempel står Tåbb i "Tåbb med manifestet" och ser ut över marknaden på Stenkrossplan vid Badhusparken, där huset med ST, Trygg-Hansa och Arbetsförmedlingen i dag ligger. Manifestets ord är Tåbbs karta över verkligheten. "Man lever bara så länge man har ett jobb", upprepar han.

Men han har inget jobb, och ingenstans hittar han orden för det som pågår inom honom: kärlek, aggressivitet, moral, samvetskonflikter. Marx ord räcker bara för den sociala delen av verkligheten, inte den personliga. Tåbb behöver ett nytt språk.

– Våra mentala kartor är upphängda i språket, och språk öppnar för nya upplevelser. Språk och motspråk är ett tema som återkommer hos Lars Ahlin, säger Svante Junker i Ahlin-sällskapet.

Vid Esplanaden bodde huvudpersonerna i "Kanelbiten". Det är smeknamnet på flickan Britt-Marie, som lever med sin ensamstående mamma.

– Mödrar och döttrar i dag kan nog känna igen sig. Flickan lär sig läsa av mammans lynniga humör och känna in vad hon törs. Mamman är svår att älska men flickan dyrkar henne. Som ofta i Ahlins böcker är människorna komplicerade, säger Elisabet Finné i Ahlin-sällskapet.

Skylten på Norrmalm tar upp "Natt i marknadstältet". På Norrmalm bodde huvudpersonerna Paulina och Leopold. Leopold har egenheten att försvinna hemifrån ibland och slicka sår. I sina egna ögon mister han sitt värde när han blir degraderad på något sätt.

– När något Leopold har uppnått tas ifrån honom blir han farlig och skäms inför sin egen hustru. Men hon älskar honom som han är, säger Svante Junker.

När han lovsjunger henne säger hon: "Gör mig inte märkvärdig, och lägg dig inte i mina händer när du sätter dem så högt upp". Hon står inte ut med förväntningarna han har på henne, och kanske inte med tanken på att förlora det höga anseendet.

Pojken Zakarias, Ahlins alter ego, dyker först upp i "Den stora glömskan". Han vill inte låsas in i en identitet. Att bli sig själv är att skära bort de flesta möjligheter, konstaterar han, när han befinner sig i Badhusparken tillsammans med tvätterskan Kacklan. Hon hänger tvätt och efteråt skickar honom att köpa pilsner åt henne i kaféet på Storgatan 33, och så pratar de.

– Zacharias är vetgirig, social och nyfiken. Det finns gott om kompetenta barn i Ahlins böcker, barn som ser det som vuxna är blinda för, säger Svante Junker.

Skyltarna med glimtar ur Ahlins böcker finns på 14 platser i Sundsvall.

Mer läsning

Annons