Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok och tidskrift

Annons
Carl Magnus von Seth:
Pånytt
och
PS 1-2/05
Fredlaer Förlag

Bok eller tidskrift? Ett nytt förlag, Fredlaer, löser problemet genom att inom samma pärmar publicera både och. Först kommer en diktsamling i original, Carl Magnus von Seths Pånytt, sedan premiärutgåvan av en pannordisk poesitidskrift, PS. Det skall uttolkas Post Scriptum.
Men det är ingen nätt efterskrift! Visserligen rör det sig denna första gång om ett dubbelnummer, ändå måste föreliggande PS kallas rekordlångt. 280 sidor. Och snarare än nordiskt tycks perspektivet vara internationellt.
Här är finlandssvenskt och norskt, jodå. Per-Eric Söder och oetablerade svenska poeter. Essäer kring Karin Boye, Emil Kléen och Åsa Nelvin. Polemik av såväl Andreas Björsten som Eric Pauli Fylkeson. Två döda poeter återuppväckta av Per Helge: Sture Axelsson och Anna-Greta Wide. Och ett långt, roligt samtal mellan redaktören Boel Schenlaer och Jan Henrik Swahn, litterär mångsysslare och språkvirtuos.
Mest iögonfallande är dock utblickarna. Presentationerna och introduktionerna. Intresset för poesi och poeter från Colombia och Irak, Grekland och Moldavien, Luxemburg och som en försmak inför höstens bokmässa i Göteborg Litauen.
Ambitiöst och imponerande, med andra ord. Vad man möjligen saknar är en estetisk profilering à la OEI. Å andra sidan kan just bredden och den avspända hållningen ses som motvikt till de så kallade språkmaterialisternas poetiska spjutspetsteknologi. I PS finns det, såsom i förra regimens Lyrikvännen, rentav plats för ett poesikryss. Korsordsfanatiker har all anledning att kasta sig över uppslaget 282-83.
Och Carl Magnus von Seth (f 1922) är under alla omständigheter en sympatisk diktare. Han uppfinner ingen språklig terräng och ritar knappast om poesikartan. Men han är trogen den varma handens estetik och de bondskånska erfarenheterna av bin och får, märgelgrav och stengärde. Dessutom öppnar han familjealbumets mörkare sidor.
Samt svävar han lika prestigelöst som uppsluppet ut i nostalgi och smårolig gammelmanspoesi. Det blir gärna berättande dikt, tillgänglig även för den som inte läst de senaste manifesten om språkets ljud och kropp. Godmodigt och klurigt klokt, fast med milt insisterande kanter och taggar.
Själv hoppas jag att PS även efter denna blixtrande öppning kan behålla ambitionsnivån.

Mer läsning

Annons