Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bokmässa för alla som vet bäst

/

Annons

Vi som besökt bokmässan i Göteborg de senaste dagarna hör till en mycket homogen grupp, som läser mycket och som tror på litteraturens kraft och bibliotekens framtid. Många av oss är inte så lite oroliga över vad som händer i en tid då allt fler verkar syssla med annat än bok- och tidningsläsning. De andra som inte läser alltså.

När det gäller demokrati och yttrandefrihet är vi för. Absolut. Och när flyktingströmmarna från krigsdrabbade länder når Europa upprörs vi av andra länders stängda gränser. Många av oss engagerar sig personligen, samlar kläder och pengar och kanske rent av öppnar sina egna hem för drabbade.

Därför kändes det extra intressant att följa bokmässans möte med årets mycket omdebatterade temaland Ungern. Ett land som bygger stängsel vid gränserna för att hindra flyktingar att ta sig igenom, och vars regering har en kultursyn som knappast värnar mångfald.

Och visst gav det en nerv. Som under den officiella invigningen, där den ryska journalisten och människorättsaktivisten Masha Gessens kritiska invigningstal fick den ungerska delegationen att lämna lokalen i protest. Det blev fler nyinsatta punkter där författare, översättare och mässbesökare kunde uttrycka sin sympati för en human flyktingpolitik och protestera mot länder som Ungern och Ryssland.

Men ändå, i ärlighetens namn, några möten mellan verkliga meningsmotståndare blev det inte. Trots de många programmen om till exempel den politiska utvecklingen i Europa, blev debatterna aldrig heta. Inte deltog Ungerns statssekreterare István Íjgártó i något av dessa seminarier. Det hade kunnat bli spännande.

I stället fungerade även årets bokmässa mer fördjupande och bekräftande. Efter att ha lyssnat på ett monterprogram om yttrandefrihetens gräns, har vi nickat instämmande och slipat våra argument lite extra inför debatten i fikarummet. Vi är många och vi har rätt.

Och den som inte alls var intresserad av politik kunde ju i stället ägna sig åt att se kockar laga mat, låta fläta sitt hår i en monter eller beundra den ungerska trädgården.

Mer läsning

Annons