Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bosnien - ett sceniskt äventyr

/
  • Teater Västernorrland, här i form av tekniske chefen Thomas Eriksson, marknadsförare Ulrika Nilsson och skådespelaren Iso Porovic, tror och hoppas på fortsatt och utökat samarbete med teatern i Bosnien.

Teater Västernorrland är en turnerande teater. Men hittills är det mest länet som fått besök, förutom en del nedslag i riket och grannländerna.
Därför var nästan två veckor i Bosnien det största äventyret hittills. Och salig Strindberg var säkert med på ett hörn och såg till att det gick bra för hans Fröken Julie.

Annons
Samarbetet mellan Teater Västernorrland och Bosniska Nationalteatern har tagit sig flera uttryck. Till exempel har Sarajevo War Theatre gästat Sundsvall. Och när Strindbergs Fröken Julie sattes upp här med en svensk, en bosnisk och en bosnisk-svensk skådespelare i rollerna var tanken att den skulle spelas i båda länderna.
Nu är det gjort. Nyligen invigde Fröken Julie en internationell teaterfestival i bosniska Zenica inför fullsatt salong. Välbesökta föreställningar spelades också i Tuzla och Sarajevo.
Att pjäsen gavs på svenska var inget hinder för den bosniska publiken. Strindbergs pjäser är välkända, en resumé fanns på bosniska och med teater kan det vara som med opera - "man förstår allt fast man inte förstår någonting", som Teater Västernorrlands tekniske chef Thomas Eriksson beskriver det.
Bosnisk-svenske Iso Porovic, Jean i pjäsen och själva upphovet till samarbetet, blev förstås uppmärksammad i hemmamedierna och fick gläjden att se några av sina forna teaterelever i Zenica ta examen.
Det intressantaste var att komma med 15 kolleger från Sverige och presentera dem. Den lilla människan i mig som behöver bekräftelse mår väl av att jag orsakade något positivt med samarbetet, säger Iso Porovic.
Vitsen med att inte bara skicka ensemblen utan också folk från andra av teaterns yrkesgrupper var att de alla skulle byta erfarenheter med sina bosniska kolleger. Gruppen besökte också bland andra Zenicas borgmästare för att knyta kontakter.
Vart det leder står ännu inte klart. Men teatern vill fortsätta samarbetet och bygga ut det. Även om man tidigare besökt teaterfestivaler i våra grannländer har inget internationellt utbyte varit så omfattande som detta.
De ständigt närvarande spåren efter kriget, i form av granathål i vägen eller vackra hus perforerade av kulhål, gjorde starka intryck på svenskarna. Organisatoriskt uppstod en del problem. I Bosnien har man inte vår tradition av att planera utan tar saker mer som de kommer. Men allt löste sig, och marknadsförare Ulrika NIlsson tycker att det i Sverige finns en skev bild av det nutida Bosnien.
Här hemma fick vi inte växla till bosnisk valuta och det var krångel. Men när vi kom dit var det bara att ta ut euro ur bankomaterna precis som här. Där finns helt vanliga europeiska städer, men det vet inte vi, säger hon.
Även om det är svårt att mäta värdet av en kultursatsning måste stående ovationer i tre städer betyda någonting, tycker teaterns folk. Inte minst har man fört det svenska och Strindbergska arvet vidare i världen - något som han själv säkert skulle ha välsignat.
I Zenica flimrade lamporna till precis före förställningen. Det är klart att det var Strindbergs ande, säger Thomas Eriksson med ett leende.

Mer läsning

Annons