Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bredd och djup i det sparsmakade

BOK
Olle Orrje: Smekningar längs bergväggen. Vinjetter: Curt Asker
Bonniers.

Annons
Olle Orrje har skrivit dikter i trettio år. Hans senaste samling, Smekningar längs bergväggen, har fått namn efter en fras i dikten Kärlek. Där hoppas skalden på att lyckoruset skall kodas om till något varaktigt med plats också för de älskliga tonfallen och de ögonblickssnabba smekningarna.
Det ruvar ett mörker bakom de vardagliga formuleringarna och Curt Askers dova vinjetter förstärker detta. Tomhet och ensamhet och den smärtsamma förnimmelsen av något frånvarande lyser ofta igenom i Orrjes lågtonade dikter. Där finns också en cynisk förtvivlan över den isolering vi dömer oss själva och andra till. Tydligast uttryck får den i dikten Jag såg:

... flaggorna gav sken av hemtrevnad.
var och en redde sig själv
på hackande svenska
den dag
när tomheten var i antågande.

Himlen och molnen, vattnet och vassruggarna spelar med i Olle Orrjes poesi. Men någon stillsam naturlyrik är det minst av allt fråga om. En klösande klo finns i stroferna också när de är strikt iakttagande som till exempel i Strandliv:

Vätesuperoxid i håret
tatueringar på låret
och allmänt obehag bland getingarna på stranden.

ståndsmässiga fiskrätter
vid de små borden invid kajkanten.

Orrjes register är brett trots det sparsmakade i hans produktion. Men det som gör honom unik är hans förmåga att med få ord måla upp scenarier som vidgar sig mot något annat och djupare än det man först varseblir. Samlingens allra sista rader är ett lysande exempel:

Inkilat mellan morgon och kväll
väller ljuset in.

Mer läsning

Annons