Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brokig och bråkig debutroman

Annons
Marjaneh Bakhtiari:
Kalla det vad fan du vill
(Ordfront)

Hon har i intervjuer avvisat rollen som representant och språkrör. Eller maskot. Marjaneh Bakhtiari är författare, punkt slut. Och alldeles oavsett Bahars biografiska likheter med författaren är debutromanen Kalla det vad fan du vill ett konstverk, varken mer eller mindre.
Trots greppet med allvetande berättare, och otaliga stickspår, blir Bahar en centralgestalt kring vilken den egna familjen och pojkvännens snurrar. Vi får följa henne från klass 7 B till 22, då hon tar körlektioner och fortfarande bor hemma. Bahar är lika stursk som experimentell, en feminist som plötsligt och på tvärs mot pappans sekulariserade övertygelse sätter på sig slöjan.
Mamman är en fysiker med meriter från det prestigefulla universitet i Irans huvudstad. I Malmö romanens spelplats jobbar hon på dagis och söker förstå de svenska traditionerna, från midsommar till jultomten. Bjuder hem svenskar, som aldrig bjuder tillbaka. Pappan var förläggare, lingvist, poet. Efter ALU och andra åtgärder hamnar han i videobutik, på pizzeria, mot slutet kanske i taxibranschen. Det är skillnad på där och här.
Lillebror landar, med ciggen i hand, i den svarta gangstermusikens kretsar. Vart tog de skötsamma och artiga barnen vägen? De tacksamma, som fick allt förspänt? Bakhtiari har skrivit en mångfacetterad roman, rolig och drabbande, stoisk och fräck. Brokig och bråkig.
Det är mycket dialog, på dialekt och olika slags slang. Det är rikt på små kollisioner och stora konfrontationer. Bahars infödde pojkvän har föräldrar i solid villaförort och mötena familjerna emellan kan inte beskrivas som annat än dråpliga. Fru Lundén är konstant nyfiken och ser Bahar som en härlig krydda. Pernilla personifierar välviljan, medan pojkvännens farfar symboliserar den dumdryga rasismen.
Allt och alla genomskådas, men inget utsätts för distans eller hat. Marjaneh Bakhtiari är en ovanligt närvarande och bejakande författare. Sträng blick och skarpt öra, samtidigt försonande på ett vis som har med erfarenheten att göra. Eventuella litteraturtekniska taffligheter uppvägs med råge av en mänsklig mognad, som exempel den citerade Birgit Friggebo visade sig sakna när hon i Rinkeby stämde upp i "We shall overcome". Vi, vilka vi?

Mer läsning

Annons