Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Danius blir ingen byråkrat i guldbur

/
  • Sara Danius tycker att hon har ett fantastiskt tjänsterum. Om hon ska tillföra något blir det i så fall en divan. Sitt första år som ständig sekreterare ser hon som ett läroår.
  • Tanken på att uträtta något som kan få betydelse även för andra, fick Sara Danius att tacka ja till jobbet som ständig sekreterare.

Akademien har fått sin första ständiga sekreterare. Sara Danius blev vald utan tanke på könstillhörighet, men som första kvinna får hennes tillträde ändå symbolisk betydelse. Nu har hon installerat sig i sitt nya tjänsterum.

Annons

Betyder det något att hon är "den ständiga" i stället för "den ständige"? Ingegerd Troedsson var "förste" talman i riksdagen. Ju högre upp i maktens sfärer, desto oftare brukar det maskulina "eet" få stå kvar, konstaterar Sara Danius.

Svenska Akademien bestämde sig för motsatt linje.

– Det kan verka som en betydelselös detalj, men vi kom fram till att det får bli "den ständiga" och det tycker jag själv var en bra idé. Det blev en markering. Sedan får vi se vem som efterträder mig, om det blir en man eller kvinna. Då kommer diskussionen upp igen.

Som den ständiga är hon De adertons representant i offentligheten, inte deras chef. Däremot verkställer hon besluten, ansvarar för personal och en rad stora projekt, inklusive fastigheter, ekonomi samt ett av världens äldsta ordboksarbeten, Svenska Akademiens ordbok (nu kommet till "vedersyn" och vars målgång sker under hennes chefskap).

På väggarna syns porträtten av Erik Axel Karlfeldt, Lars Gyllensten och alla hennes övriga företrädare. Målningen av Peter Englund, med omhuldad pelargon, har förmodligen knappt torkat. Sara Danius är särskilt förtjust i ett portätt målat av Hanna Pauli. När den timslånga intervjun går mot sitt slut släpper hon garden ett ögonblick och säger på skämt att hon har reserverat utrymmet i taket åt sig själv:

– Ernst Billgren är redan vidtalad, det blir ett porträtt i mosaik på fem gånger tio meter.

Tjänsterummet är enormt och anrikt. Sara Danius trivs:

– Det är högtidligt men inte högstämt, jag känner mig inte förminskad, och jag hoppas att alla känner så som kommer hit. Proportionerna är fina, rummet är mänskligt trots att det är stort.

Bakom sig i sekreterarhörnan har hon "den heliga stolen", nummer sju, samma möbel som en gång var Selma Lagerlöfs. När Svenska Akademien den 20 december i fjol tillkännagav att Sara Danius skulle bli ständig sekreterare var det på dagen hundra år efter att Selma Lagerlöf, den första kvinnliga ledamoten, höll sitt inträdestal.

Men den historiska symmetrin beskriver Danius som en tillfällighet. Det handlade bara om att rätt person råkade befinna sig på rätt plats. Hon var inte med under beslutet men det var hennes meriter som professor i litteraturvetenskap, kritiker och författare som räknades.

– Efter sammanträdet gratulerade ledamöterna. Några sade "nu börjar en ny epok!". Att jag är kvinna hade ingen betydelse, men alla förstod vad det innebar och gladdes åt det.

Att Akademien vände sig till henne ser hon som ett förtroendebevis. Bara med "synnerligen starka skäl" hade hon kunnat tacka nej. När frågan kom befann hon sig mitt uppe i sin bröstcancerbehandling – som hon osentimentalt berättade om i ett Vinterpratarprogram i P1. Hon övervägde saken noga.

– Jag är färdigbehandlad och läkarna betraktar mig som frisk, säger hon nu.

Från Akademien finns ett önskemål om att hon ska behålla kontakten med den hon var före sin dagliga tillvaro i Börshuset. För att inte riskera att bli en byråkrat i guldbur vill Sara Danius fortsätta att undervisa i liten skala och att skriva, om än små böcker, fickböcker, de närmaste åren.

Hennes ambition har alltid varit att skriva med klarhet även om det komplicerade. I sin avhandling om 1920-talsmodernismen visade hon hur ny teknologi – filmen, automobilerna, röntgen – påverkade stilen och formen hos Proust, Joyce och andra. Som essäist har hon inspirerat mängder av läsare genom att närma sig litteraturen utifrån exempelvis majonnäs, smörbullar och fitnessmaskiner.

Själv talar hon om att sätta ihop det låga med det höga, och om vikten av ett oväntat element.

– Om skribenten går på slak lina blir det roligt att se om hon kan ta sig över till andra sidan.

Man får känslan av att du har väldigt roligt när du skriver?

– Det är hårt arbete och en del misströstan.

Vad betyder det då att "sitta på livstid" i Akademien?

– Äktenskap kan ta slut, barn växer upp och flyttar hemifrån. Här vet vi att vi måste samarbeta, oavsett vad, och då hittar man former för det. Jag kan inte komma på något annat sammanhang där det är så. På sätt och vis är det en ideal mänsklig gemenskap.

– När jag varit ute på något evenemang och träffat på andra ledamöter har jag tänkt att "där är min lagkamrat". Det är lite som ett basketlag. Skönt att de är här.

Mer läsning

Annons