Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Danmark är i krig!

Annons
Det låter overkligt. Det är overkligt. Ölens, wienerbrödens, flummarnas och badmintonspelarnas förlovade land bedriver anfallskrig i Irak och Afghanistan.
Nationen som uppfunnit \"hygge\", en slags kontemplativ, fullständigt legitim lathet, får i utbyte mot en klapp på axeln av President Bush sina söner hemsända i kistor.
Naturligtvis borde folket resa sig och statsministern ställas inför rätta. Istället omvaldes Anders Fogh Rasmussen för några veckor sedan. Den moderate statsministern med Göran Persson-attityd är den ende dansk som har närmare till Washington än till Bryssel. Detta sammanfattade han redan 1993 i boken \"Fra socialstat til minimalstat\" och kallade vägen dit för en \"kulturkamp\".
Kriget blev inte ens någon valfråga när socialdemokratin ställde in sig i ledet. De enda som opponerade sig var två vänsterpartier och 300 kulturarbetare. De krävde att Danmark tog hem sina trupper.
Det resulterade i kulturens egen brottningskamp med sig själv: några små nyhetsrubriker och en undanskymd kultursidesdebatt om konstnärens roll i politiken.
Mest offentligt upprörd blev den även i Sverige populäre författaren Ib Michael. Strax före valet, och alldeles innan hans nya roman publicerades, gick han i temporär landsflykt. I protest mot \"sossarnas\" undfallenhet. Han var tillbaka till releasepartyt!
\"Grill\" ( Gyldendal) är förmodligen ett försök till en politisk samtidsthriller. Michael blandar friskt Tusen och en Natt med faktaupplysningar om Jemen och arabisk kultur, dansk invandrarkultur och kryddar med en försenad valpamflett. Våld, sex, politik och ja just det, hygge. Det känns djärvt, är bitvis riktigt underhållande men utvecklas till ett stort, himla fett magplask.
I slutet av boken låtar han huvudpersonen och författarens alter ego, den kvinnliga laserkanon-konstnären Grill sända ut jättelika antikrigsbudskap mot den köpenhamnska sommarnattshimlen: \"Skall Tivoli bombas?, Skall våra söner dö för lögnen om massförstörelsevapen? Är den danska regeringen lakej åt krigsförbrytare? Tänk dig för innan du röstar nästa gång\".
Det är svårt med politisk konst.
Betydligt bättre har Susanne Bier lyckats. Hon har tidigare gjort filmsuccéer som \"Den enda rätta\" och \"Älskar dig för evigt\". Nu är hon aktuell med Bröder en antikrigsfilm i dansk radhusförort. Den har setts av över en halv miljon danskar och fått lysande recensioner även i Sverige.
Det är som alla Biers verk i huvudsak en relationsfilm - olika exempel på kärlekens hänsynslösa konsekvenser. Här finns det försåtligt naiva som blir fruktansvärd sanning, död, saknad och de överlevandes trauma. Och Bier upprepar frågan från sina senaste filmer, en fråga som borde utgjort själva valdebatten: hur stort är vårt individuella ansvar för kärleken, för livet?
Varje allmängiltig fråga ropar dock efter sitt eget, högst personliga svar. Det är därför Bröder, eller andra konstverk med politiska ambitioner, aldrig får något politiskt inflytande förrän det är alldeles för sent.

Mer läsning

Annons