Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

David Grossman

Annons
David Grossman
Flickan i underjorden
Översättning: Ervin Rosenberg
Albert Bonniers förlag

På radion häromdagen var det en ung kvinna som tyckte att man borde bygga lekplatser för vuxna. Ingen dum idé. Barnet inom oss behöver komma ut och leka ibland. Och vår inre tonåring måste ut på äventyr! Fast eftersom vi ju är så ohjälpligt fast i vuxenvärldens alla plikter och konventioner (?), gör sig de flesta av äventyren bäst i fantasin. Det är nog därför som ungdomsskildringarna är så tydligt överrepresenterade i litteraturen. Romanerna hjälper oss att återskapa den tid då alla möjligheter låg öppna, då alla känslor var som starkast.
David Grossman är flitigt översatt till svenska, bland annat med reportageböcker som Den gula vinden och Se den andre, om israeliska palestiniers situation och vikten av att just se den andre för att uppnå fred. Men hans romaner är äventyrsberättelser som utspelar sig just i gränslandet mellan barn och vuxen. Så också den nya, Flickan i underjorden.
Någon i de yngre tonårens bokslukarperiod skulle säkert sluka den här tjockisen med hull och hår. Det är rena Enid Blyton ibland, rena Fem på nya äventyr. Fast här är de bara två, och de agerar var för sig. De har var sitt rafflande äventyr att klara sig igenom med dåliga odds innan de sammanstrålar mot slutet.
Den ena är tonårsflickan Tamar. Utan att gå in på detaljer, hennes självpåtagna uppdrag avslöjas bara lite i taget, gäller det för henne att infiltrera Jerusalems undre värld för att rädda en sig närstående person. Det är en spännande värld bland gatuartister, skurkar och narkomaner.
Varvat med hennes strapatser följer vi Asaf, en jämnårig pojke som fått i uppdrag att återbörda en herrelös hund till sin ägarinna. Tiken rusar genom Jerusalems gator, och allteftersom spåren efter Tamar blir tydligare får Asaf också vittring på personen Tamar. Bland andra träffar han hennes förtrogna Teodora, en gammal grekisk nunna som inte varit utanför klostrets port på femtio år, men som i gengäld är en mästare på att lyssna och förstå nyanser i berättelser. Genom hennes förmåga lär Asaf känna sig själv och utvecklas.
Flickan i underjorden är mer än en spännande ungdomsroman. Grossmans sinnliga blick för detaljer är nog för subtila för tonåringar fullt upptagna av att skaffa sig egna förstahandsintryck. Men nunnan Teodora skulle ha älskat till exempel beskrivningen av människor som påverkas av musik, så som sångfågeln Tamar ser dem: "det är blicken hos en människa som kommer ihåg något som hon hade förr. Som hon har gått miste om. Som hon åter skulle vilja bli värdig."
Liksom Teodora i sitt kloster hämtar läsaren världen till sin läsvrå. Räcker det? Nunnan tillstår: "med all den lycka och glädje det gav mig var jag likväl ledsen och otillfredsställd, därför att allt detta bara var ord och åter bara ord!" OK, men David Grossman gör i alla fall det bästa av de förutsättningarna.

Mer läsning

Annons