Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De håller krigen vid liv

Annons
Youth, Poverty and Blood: The Lethal Legacy of West Africa's Regional Warriors
Human Rights Watch 2005

"Några av oss tycks inte kunna leva utan ett vapen var vi än hör om strider, dit måste vi åka. Det beror på hur vi växte upp och nu har vi det i blodet. En krigare kan inte sitta ned när kriget pågår..."
"Jag drömde om att bli ingenjör om att ha ett yrke och vara någon som blev respekterad. Men det gick inte så. Jag har hört att de rekryterar folk för att störta Lansana Conté [Guineas president] Och om någon ber mig gå i krig igen så gör jag det. Det gör jag. Jag har tre barn som inte har någon mamma ...."
Så säger två av de sextio anonyma legosoldater som människorättsorganisationen Human Rights Watch intervjuat. De har slagits för någon av de många, regerings-, milis- och rebellgrupper som de senaste decennierna i olika konstellationer gjort Västafrika till ett av jordens verkliga helveten.
Rapporten âYouth, Poverty and Blood: The Lethal Legacy of West Africa's Regional Warriors" berättar om en ond spiral av fattigdom och våld i på den globala hackordningens absoluta botten.
De flesta av de intervjuade har slagits för flera grupper, ibland tre-fyra: gerillaarméer regeringsstyrkor, lokala miliser. De är krigsveteraner vid 25. De har ofta inte en susning om vad de politiska eller ideologiska motiven för den rebellgrupp de slåss för är, många vet inte ens namnet på den grupp de tillhör.
Ibland, berättar de, tvångsrekryteras soldaterna som barn; de ser sina byar brännas och sina familjer mördas. Sedan skövlar de själva. De är både offer och förövare.
Ibland ansluter de sig frivilligt till en väpnad grupp. I den mån man nu kan tala om frivillighet i en extremt utsatt situation av fattigdom och våld. Det ger ett visst skydd och framförallt ger det en utkomst. Bytet blir till mat, hyra, skolavgifter, säger de. Kriget ger dem mat och makt.
Våldet är inget som "släpps loss." När de plundrar, mördar och våldtar är det ibland på direkt order uppifrån och annars genom underförstått godkännande. Den som protesterar riskerar att bli skjuten. Så går det till i nästan alla de cirka femton väpnade grupperna. Endast den liberianska milisen LURD (Liberians united för reconciliation and democracy, Liberianer förenade för försoning och demokrati) har en annan hållning, berättar soldaterna. Där finns regler för att skydda civilbefolkningen och det förekommer att missdådare straffas.
När konflikten är över kan soldaterna inte försörja sig. Arbetslösheten är skyhög, deras egna byar brända i det krig de själva bedrivit. Och FN-programmen för avväpning och omskolning är underfinansierade och fungerar i bästa fall halvdant.
Då är kriget åter en utväg. När deras gamla befälhavare eller representanter för den ene eller andra väpnade gruppen eller regeringen dyker upp med några tiototal dollar i näven låter veteranerna sig rekryteras till konflikter i grannländerna.
"Vi trodde det skulle ordna sig, men det blev sämre igen. Det fanns ingen mat. Det här är Afrika - jag var tvungen att försörja mina föräldrar. Befälen sa att det inte fanns pengar att betala oss, men att vi kunde betala oss själva. Det betydde plundring."
I tusental flyter dessa legoknektar nu över gränserna mellan Sierra Leone, Liberia, Elfenbenskusten och Guinea. De håller krigen vid liv, krigen håller dem vid liv.

Mer läsning

Annons