Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"De sammansvurna" i Sundsvall

/
  • Samtidshistoria på Bernhards vis: Börje Ahlstedt, Irene Lindh och Maregaretha Byström i

Annons
"Ett skickligt avlyssnat borgerligt helvete" Så karakteriserade Curt Bladh Gunnel Lindbloms uppsättning av Thomas Bernhards "De sammansvurna" efter premiären på Dramaten tidigare i februari. I morgon gästar föreställningen Sundsvalls teater.
De tre rollerna spelas av Börje Ahlstedt, Irene Lindh och Margaretha Byström, Jost Assmann har gjort scenografin, Bodil Malmsten översättningen.
Pjäsen bygger på ett verkligt fall.
Den kristdemokratiske ministerpresidenten i Baden-Würtemberg, Hans Fiblinger, avslöjades som gammal nazist. Som tysk marindomare i Norge hade han dömt tyska desertörer till döden i krigets slutskede. Efter krigsslutet lyckades han sopa igen spåren efter sin verksamhet. Redan som ung juridikstuderande hade han givit ut antisemitiska skrifter. När Der Spiegel avslöjade sanningen om Fiblinger tvingades han avgå, dock under hedersbetygelser: han blev både honorärordförande i sitt parti, CDU, och belönades med medalj.
Det var en historia som passade Bernhard, Österrikes hårdaste kritiker, ständigt på jakt efter att avslöja gamla nazistiska medlöpare. Bernhard var så kritisk mot sitt hemland att han förbjöd varje uppsättning av sina pjäser där efter sin död. I förra årets Nobelpristagare, Elfriede Jelinek, fick han efterföljare.
Med fallet Fiblinger som grund skrev Bernhard "De sammansvurna".
Här handlar det om hovrättspresidenten Rudolf Höller, ett halvår innan han ska gå i pension. Under kriget var han ställföreträdande lägerchef i Treblinka, efter kriget levde han gömd i en källare i tio år innan han tog sig upp i ljuset, med ett falskt pass utfärdat av Henrich Himmler själv.
Sedan dess är Himler Höllers förebild. Gestapochefens födelsedag, 7 oktober, firar han, bakom fördragna gardiner och i största hemlighet, varje år, iklädd sin gamla SS-uniform.
Höller lever tillsammans med sina två systrar.
Börje Ahlstedt som Höller är, skrev Curt Bladh, "en isande skrämmande bild av historisk förljugenhet, en tysk nazism som inget lärt av historien och aldrig kommer att underordna sig verkligheten. Ahlstedt tar väl vara på de mörka skrymslena i denna personlighet, ömklig och skräckinjagande i samma ögonblick.
Hans Rudolf lever av hatet mot samtiden; demokratin är ett geschäft, amerikanarna har inte bara förstört livet för Clara, de är på väg att förstöra världen, medan industrin förstör naturen.
Irene Lindhs Clara är en isstod av hat, orörlig, tyst, betraktande de två syskonen med outsägligt förakt. Medan Margaretha Byströms tjänande, uppoffrande Vera är själva sinnebilden av tjänarinnan, den undergivna som i lojalitet och kanske kärlek ställer upp som något slags erotiskt surrogat för den bror hon beundrar intill vansinne."
"Det är en förfärlig bild av mänsklig instängdhet, ett helvete bakom fördragna gardiner där minnen och historia är den unkna luft de tre sammansvurna syskonen lever i. Och det märkliga händer kanske är det regins förtjänst, kanske dess misstag att Bernhards rasande samtidssatir förvandlas till ett mänskligt ödesdrama, mer psykologiserande än politiskt."

Mer läsning

Annons