Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den okända kampen mot den röda diktaturen

BOK Juozas Luksa: Skogsbröder. Den väpnade kampen i Litauen mot Sovjetockupationen. Översättning och efterord: Jonas Öhman. Bäckströms.

Annons
Litauen är den största av de baltiska republikerna, men samtidigt den minst kända i Sverige. Slår man upp i rikslikarnas rikslikare, dvs. Nationalencyklopedin, finns där nära 200 uppslagsord som börjar på \"skogs-\". Mellan \"skogsbränsle\" och \"skogsbuffel\" saknas typiskt nog det centrala ordet \"skogsbröder\".
När Sovjetunionen ockuperade Balticum 1944 startade tiotusentals balter en blodig kamp för friheten. Partisanerna kallades för Skogsbröderna, enbart i Litauen var de som mest 30 000, alltså en jättelik armé. De skapade civila små samhällen i skogarna långt borta från Stalins planekonomi, förtryck och terror. Den organiserade gerillakrigföringen, tyvärr, alltför lite känd i vårt land, upphörde 1953. Fast det fanns motståndskämpar som vägrade att ge upp, så sent som 1965 stupade några skogsbröder i strid. Centrum för folkmords- och motståndsforskning i Vilnius räknar med att cirka 20 000 människor dog på grund av sitt engagemang i motståndsrörelsen. De skogsbröder som fick uppleva Litauens självständighet och Sovjetunionens sammanbrott är ytterst få.
Om den viktiga kampen för ett fritt och demokratiskt Litauen finns nu på svenska en intressant bok, en klassiker inom motståndslitteraturen. Boken skrevs av den legendariske motståndsmannen Juozas Albinas Luksa som sköts ihjäl av Röda armén 1951 endast 30 år gammal. Han stupade bara några kilometer från den plats utanför Kaunas där han föddes 1921. Med dödsskjutningen förlorade skogsbröderna en av sina viktigaste ledare varför motståndskampen avmattades.
Luksa var ingen författare men däremot en skicklig skribent. Han har sinne för detaljer och nyanser och komik i den allvarliga situationen. Han skildrar motståndskampen sakligt och trovärdigt, fienden behöver inte karikeras * det klarar den så bra på egen hand. Boken kan läsas som en roman om kampen mot den röda terrorn. Luksa förmedlar många skakande skildringar om hur bolsjevikerna, \"omåttligt begivna på flaskan\", stal boskap och säd, plundrade, tvångsmobiliserade och tvångskollektiviserade, arresterade och avrättade hederliga människor. Skildringarna av hur frihet, människovärde och folkrätt förtrampades är av stort dokumentärt värde. Även om Luksa själv var en begåvad högskolestudent var de flesta motståndskämparna så kallade enkla människor. Medan bönder och hantverkare stred för Litauens frihet avvaktade de intellektuella i bakgrunden. Påfallande många kvinnor anslöt sig till partisanerna. Bönder försåg skogsbröderna generöst med mat och skydd. När det gick upp för sovjetmakten att skogsbröderna hade ett gediget stöd bland bondebefolkningen började massdeportationerna till Sibirien.
Sovjetmakten var övertygad om att de framgångsrika skogsbröderna fick mycket hjälp från det kapitalistiska väst. Så var inte fallet. I mars 1948 lyckades Luksa nästan mirakulöst ta sig till Stockholm där han för övrigt under sin tre månader långa vistelse skriver ner en stor del av boken. I Sverige publicerar han artiklar om motståndskampen i litauiska exiltidskrifter och författar brev om det kämpande Litauen både till FN och påven Pius XII. Luksa fick aldrig något svar eller ens kommentar på nödropen. Bara CIA agerade och sände Luksa på en agentskola i södra Tyskland men också USA var mer intresserad av litauisk underrättelseverksamhet om Sovjetmaktens militära kapacitet än av litauernas kamp för frihet.
Jonas Öhman och Bäckströms förlag är värda all heder och ära för att ha fört Litauen närmare Sverige och berikat vårt land med denna bok om Litauens moderna historia.



Mer läsning

Annons