Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den osannolika historien om tsunamin

Annons
Det började som naturkatastrof och tragedi men håller nu på att sluta som dokusåpa. Eller möjligen fars.
En märklig historia, tsunamin och dess svallvågor in i de svenska regeringskretsarna.
Lars Danielsson minns inte, Hans Dahlgren minns nu att han missuppfattade det hela, Göran Persson vet inget eftersom han firade jul med nya frun och Laila Freiwalds var på teater och hade ingen aning.
Så avklädd och avslöjade har nog ingen regering och dess underställda blivit som i katastrofkommissionens rapport. Men det har bara blivit värre sedan rapporten lades fram.
Efterspelet är en tragikomisk fars.
Göran Persson gör som han alltid gör. Han förklarar att han inte gjort något fel och har han gjort fel så är det alltid någon annans fel. I det här fallet hans statssekreterare Lars Danielsson. Persson har fortsatt förtroende för honom men medger villigt att Danielssons auktoritet skadats av hans minnesluckor från Annandagen i fjol. Det är maktpolitik i den högre skolan: att sparka på någon som man samtidigt kramar.
Persson är skicklig, skickligast är han på att skydda Göran Persson, ofelbarhetens symbol.
Laila Freiwalds som förra veckan nästan såg ut att vara på väg ut har nu slunkit undan bakom ett gräl på lägre nivå. Och som en symbolhandling alltid får det tyst på någon kritiker ska hon nu omplacera konsuln i Puhket, en originell utnämning, av Freiwalds, av den UD-tjänsteman som först och tydligast struntade i varningssignalerna från Puhket.
Hans Dahlgren som kanske eller kanske inte fick telefon från Lars Danielsson på Annandagen hotade att avgå för att på så vis rädda sig kvar. Och Danielsson kan för sitt liv inte minnas om han ringde UD:s kabinettssekreterare, Dahlgren, när han fick hör om katastrofen i Thailand. Nu var det kanske inte direkt några vanliga rutinsamtal två statssekreterare emellan; tsunamin var ju faktiskt rätt speciell, särskilt i antalet döda, inklusive svenskar. Så det hade kanske varit naturligt att Danielsson lade på minnet vad han gjorde för att undsätta de svenskar som drabbats.
Nu visar det sig att samtalen eller icke från Danielsson hade mindre betydelse för vad Dahlgren gjorde eller inte gjorde den där helgdagen. Han blev nämligen uppringd av underordnade i UD som vill ge Räddningsverket klartecken att åka till Thailand. Men Dahlgren förstod inte vad han hörde och sade därför nej. Säger han nu. Och hjälpinsatsen fördröjdes ett par dygn därför att UD:s kabinettssekreterare inte förstår vad en UD-tjänsteman berättar för honom.
Freiwalds, hans chef, hade ingen aning om vad Puhket var, kanske var Dahlgren osäker på var Thailand ligger.
Det hela påminner om en klassisk replik i en politikersketch av Hans Alfredson: "Det hade jag ingen aaaaning om."
Eller kanske en annan Svensk Ord-klassiker, Tage Danielssons betraktelse över kärnkraftsolyckan i Harrisburg.
Vad är sannolikt? Att Danielsson ringde men Dahlgren inte svarade? Att Persson inget visste därför att det passar sig bra i dag att inget veta då.
Och om detta är sannolikt är det då sannolikt att det som hände denna juldag för snart ett år sedan verkligen hänt när det inte är sannolikt att ingen i det svenska regeringskansliet visste. Eller om det är sannolikt att de visste är det då sannolikt att de i dag inget minns.
Sannolikt är att Persson räddar sitt skinn och Freiwalds sitter kvar men sannolikt så att skulden hamnar hos någon annan som sannolikt gjorde vad som behövdes men sannolikt inte fick kontakt med Freiwalds på teatern eller Persson på Harpsund.

Mer läsning

Annons