Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den yttersta makten

Annons
Makten framför allt
Redaktör: Mats Ögren
Wahlström & Widstand

I Sverige är det Statsminister Göran Persson som sedan nio år har den yttersta makten. I en nyligen utkommen antologi om honom och hans parti granskar några av Sveriges främsta politiska journalister, forskare och opinionsbildare, från både höger och vänster, det socialdemokratiska partiet och Persson ur ett politiskt maktperspektiv.
Det intressantaste kapitlet i denna bok svarar forskaren fil dr Karl-Axel Edin för. Han påminner oss om att verkligheten ligger långt från SAP:s ursprungliga vision. När partiet en gång bildades var den främsta parollen sänkt skatt för arbetarna. Då var skatten mindre än 10 procent. I dag administrerar och försvarar Göran Persson ett system där låginkomsttagarna betalar nära 70 procent av lönen i olika skatter.
Karl- Axel Edin varnar för att Göran Perssons nya tal om ännu högre skatter drabbar partiets kärnväljare, låginkomsttagarna. I dag utgörs 2/3 av skatten av moms och andra varuskatter. Med reallöneökningar på totalt blygsamma 30 procent under de senaste 40 åren är det löntagarna som är förlorarna och kapitalisterna som är vinnarna i det socialdemokratiska samhället.
Om man kallar 1950-talets politik med 70 procent i skatt för höginkomsttagare för "soak-the rich" kan man med visst fog kalla dagens politik för "soak-the-poor". Edin menar att detta var inte något man hade planerat från socialdemokraternas sida. Det blev en följd av att man lät de offentliga utgifterna rusa i höjden.
Man insåg inte den enkla sanningen att det är omöjligt att ha hög progressivitet bara för de rika i beskattningen med höga offentliga utgifter. Det är bara med låga utgifter man kan låta folk med de höga inkomsterna betala en stor del av de offentliga utgifterna. Det borde nu vara dags att återknyta till partiets grundidé från 1940-och 1950-talet att folk skall kunna leva på sitt arbete och inte på bidrag.
Niklas Ekdal som arbetar som politisk ledarskribent på Dagens Nyheter (DN) menar att Göran Persson är en maktmänniska utan motkrafter. Så fullkomlig är statsministerns dominans efter närmare ett decenniums maktinnehav att oppositionen tvingas till en negativ kampanj för att försöka erövra makten.
Jag är annorlunda, bättre, yngre och fräschare än Persson, signalerar moderaternas nyvalde ordförande Fredrik Reinfeldt, med den motsägelsefulla brasklappen att också högerspöket numera är en god socialdemokrat. Under Göran Perssons ledning har riksdagen blivit degraderad till diskussionsklubb och transportkompani. Och de borgerliga partierna har inte kunnat hålla sams utan har kannibaliserat på varandra, som i valet 2002, eller varit måttligt heta på att verkligen ta makten, som in riksdagsvalet 1998.
Niklas Ekdal erkänner vad jag själv länge har hävdat, i många artiklar och i mina böcker, att också domstolarna i Sverige inte längre är någon motkraft till den politiska makten.
Sören Gyll som både varit chef för Volvo och ordförande för Svenskt Näringsliv hävdar att trots att regeringen utlovat en gallring i snårskogen av regler för företagen har mycket lite hänt, något som också Riksrevisionen konstaterat. Han menar att det byråkratiska krånglet i dag kostar företagen svindlande 50 miljarder kronor per år, vilket blir 30 000 kronor per anställd och år.
I dag är svartjobben som ökat dramatiskt också en stor förlustpost för samhället. Forskare beräknar att fem procent av det totala antalet arbetade timmar i Sverige är obeskattade, vilket leder till förlorade skatteinkomster värda mellan 60 och 100 miljarder kronor. Varje år.
Boken Makten framför allt borde ge väljarna, socialdemokraterna och oppositionen en ordentlig tankeställare.

Mer läsning

Annons