Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det moderna livets konstessäist

Annons
Charles Baudelaire
Det moderna livets målare
Översättning och introduktion Lars-Holger Holm
Leo förlag

Dandy och opiumrökare, poet och himlastormare, mystiker och satanist, flanör och bohem. Epiteten är många på den gäckande och undflyende Charles Baudelaire. I litteraturhistorien är dock hans roll klart och entydigt fixerad. Han är själva reläet i överkopplingen mellan romantik till modernism. Det är i Charles Baudelaires dikter som modernismen föds. "Ondskans blommor" är kanske artonhundratalets främsta enskilda diktsamling.
Dekadansen fick samtidigt sin sångare. Baudelaire hyllar berusningen, det dekadenta livet, flykten undan det ändamålsenliga. Livet ska levas uteslutande för sin egen skull, är enbart sitt eget mål. Flykten går in i berusningen. Vin eller hasch, kvinnor eller konst det spelar ingen roll.
1827 när Baudelaire var sex år dog hans far. Det kom att prägla och forma honom och hans syn på både världen och sig själv. Med glödgat hat såg han senare i livet tillbaka på sin uppväxt. Charles Baudelaires liv var ett liv som levdes i medvetet kanske rentav i ett sökt utanförskap.
I sin jakt att undfly tristessen fanns det ändå en sak som han brann och vurmade för när ledan hade klättrat uppför de äckelgröna väggarna och fyllt honom med vämjelse och avsky. Det var konsten Konsten med stort K. Det kan förvisso låta en aning patetiskt. Ändå var det sant. I konsten och dess skilda uttrycksformer såg han sitt liv. Sitt kall.
I Le Figaro och i många andra tidningar skrev han sedan ganska unga år konstrecensioner och essäer. En av dessa längre essäer har nu för första gången översatts till svenska av Lars Holger Holm. Volymen, ovanligt vackert formgiven av John Eyre och Lars Holger Holm, har titeln "Det moderna livets målare".
Konstnären som Charles Baudelaire där på sitt karakteristiskt entusiastiska och beundrande sätt skriver om är den otroligt flitige tecknaren och målaren Constantine Guys. Essän publicerades ursprungligen som följetong i Le Figaro under året 1863.
Constantine Guys var ingen vän av offentligheten. Han ville enbart ägna sin tid och hängivelse åt konstnärskapet. Längtan efter anonymitet drev Guys så långt att Baudelaire tvingades undvika att skriva ut hans namn.
Constantine Guys tecknade med febril intensitet. Militärer och hästar, kvinnor och interiörer från kaféer och bordeller, depraverade dandys och brutala krigsscener, exotiska basarer och mängder med hästvagnar.
Charles Baudelaire närmar sig i "Det moderna livets målare" Guys teckningar med devot beundran och ganska lite för att säga ingen distans. Han snarast inkorporerar Guys tecknade värld med sin egen världsbild. Han låter bilderna beledsaga sina egna reflektioner kring och iakttagelser av den moderna tiden.
Elitismen, den en aning folkföraktande inställningen till människorna, kommer till exempel tydligt fram i avsnittet om "Dandyn". "Däremot kan en dandy aldrig vara en vulgär människa", skriver Baudelaire. "De är representanter för det bästa i det mänskliga högmodet, för det idag blott alltför sällsynta behovet av att bekämpa och nedgöra trivialiteten."
Det är en aning osmaklig människosyn som döljer sig Charles Baudelaires oreserverade dyrkan av det upphöjda, av det "aristokratiska" och i hans fäbless för det "heroiska". Eller som han själv skriver: "Demokratins stigande flod, som översvämmar och nivellerar allt, dränker dag efter dag det mänskliga högmodets representanter".
Samtidigt ursäktar man lätt Baudelaire en hel del på grund av hans briljanta iakttagelser, hans hängivenhet och skarpsynta förmåga att med ord fånga de mest skiftande enskildheter i det moderna livet. Det är en kulturgärning av både översättaren och förlaget att de nu gjort en av Charles Baudelaires viktigare konstessäer tillgänglig på svenska.

Mer läsning

Annons