Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Digitalt fungerar dåligt under granen

KRÖNIKA: Tecken på att det analoga har blivit lyx.

Annons

Häromdagen var jag in i min lokala videobutik och spanade in hyllorna inför den kommande julhelgen. Fria timmar ska fyllas med innehåll. Kvalitetstid, som det brukar kallas. Men kan kvalitetstid fyllas av samma gamla Netflix som jag zombietittar en trött tisdag i november?

Att komma hem med några dvd-fodral känns helt enkelt lyxigare.

Om biobesöket är restaurangen, för att använda en matliknelse, är fysiska dvd-filmer en hemlagad söndagsmiddag medan streamad rörlig bild är en bakispizza från närbutikens frysdisk.

Skribenten Rob Walker skrev nyligen en text i New York Times om hur han sett tecken på att det analoga kämpar tillbaka mot det digitala. Aha-upplevelsen var när han såg att bekanta köpt tv-antenner för att komplettera sitt digitala tittande.

Men vi ska inte tro att det digitala är på reträtt. Snarare är det ett tecken på det digitalas totala herravälde, en sådan total flodvåg av ettor och nollor i våra liv att världen börjar kännas lös i kanterna, pixlad, och att vi behöver någonting stabilt och konkret att hålla oss i.

Rob Walker skriver: ”Det har visat sig att även om det digitala ofta är nära att fullkomligt krossa de analoga föregångarna, kan den processen göra någonting med de förmodade offren: understryka deras goda sidor, höja deras status och förvandla det som tidigare var alldagligt till någonting mer förfinat, speciellt och till och med lyxigt.”

Huvudexemplet från senare år är vinylskivans renässans. Inte bara för ljudkvaliteten, utan också för att den säger någonting mer om sin ägare än en Spotify-spellista som tycks vara lika förgänglig som en snögubbe i slutet av mars. Ett av de senare exemplen på vinylens kraft är Alex Schulmans och Sigge Eklunds bok "Tid", som har getts ut även i vinyl. Förlagschefen Claes Ericson liknar den vid en "artefakt" i ett pressmeddelande.

De stora, breda artisterna som vi hör i reklamradion kan konsumeras digitalt, men om vi verkligen vill ge en smalare artist vårt stöd köper vi en fysisk cd-skiva. När artister säljer skivor efter en konsert, kunde de lika gärna ha sträckt fram kollekthåven. Det är inte det fysiska objektet vi åtrår lika mycket som möjligheten att få ge ett tecken på uppskattning.

Till och med det rent digitala tar sig en fysisk kropp. Som ”Minecraft”, ett av världens mest populära datorspel. Nu har ”Minecraft” också blivit Lego. När vi har byggt världar framför skärmen, längtar fingrarna efter en bit plast att känna på.

Våra digitala liv kan framstå som en dröm, inte riktigt verkliga. Vi behöver någonting fysiskt att hålla i handen. I synnerhet nu, i juletider, ty det digitala molnet gör sig dåligt under granen. Även om julklappen är digital behövs åtminstone ett symboliskt objekt att slå in för att göra den konkret.

Mer läsning

Annons