Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dumbommarnas stad

BOK
Michail Saltykov-Sjtjedrin: Historien om en stad. Översättning, förord & noter: Stefan Lindgren.
Tranan

Annons
Det handlar om en liten stad, någonstans i det stora Ryssland, en liten harmlös stad vilken som helst. Stadens namn är Glupov. Dess invånare är vänliga och en aning korkade, de äter sina solrosfrön och piroger och väntar på vad morgondagen bär i sitt sköte. De gör inget väsen av sig. De bråkar inte. De är lydiga och fogliga undersåtar som enbart väntar på att deras härskare ska stifta dem nya lagar som de sedan kan efterleva i herrans tukt och förmaning.
Glup betyder dum på ryska. Det är alltså historien om en dumbommarnas stad. Eller rättare sagt är det historien om dumskallarnas ståthållare. "Historien om en stad" är dess titel och den skrevs för etthundratrettiofem år sedan. Författaren till verket skrev under pseudonymen Sjtjedrin bakom vilken dolde sig Michail Jevgrafovitj Saltykov. Han förvisades på grund av sina skriverier redan som tjugoettårig till Vjatka, en liten landsortstad. I förvisningen genomförde han sedan en oförvitlig ämbetsmannakarriär och kunde femton år senare återvända till Sankt Petersburg. Där kom han att ingå i redaktionen för den radikala tidskriften "Sovremennik" ("Den samtida") fram till den förbjöds 1881 efter mordet på tsar Alexander II.
Michail Jevgrafovitj Saltykov (1826 1889) räknas sedan länge som en av de stora ryska klassikerna. Hans genre är satiren, den socialpolitiska anklagelseakten. Hans vapen är skrattet och hånet. "Historien om en stad" är ett utmärkt prov på Saltykovs briljans och sprittande uppfinningsförmåga. De sjuder av liv och dryper av dolda elakheter.
Han använder ett i satiriska sammanhang klassiskt grepp. Han hävdar i inledningen att han funnit ett gammalt manuskript, en krönika skriven av fyra olika stadsarkivarier i staden Glupov. Däri porträtteras stadens ståthållare; krönikan blir till en form av stadshistoria och omfattar åren 1731 till 1825.
Det är en mycket svart bok. Det är inte enbart satirens svärta som tränger sig på. Det är även det faktum att invånarna inte ges något hopp, ingen väg ut ur sina förslavade liv. För detta kritiserades författaren även av samtida intellektuella. Men samtidigt är "Historien om en stad" uppsluppet rolig och mycket underhållande. Den vrider verkligheten flera varv kring sin egen absurditet. Fantasierna, framtvingade av censuren som skulle kringgås, väller fram samtidigt som de lyckas spegla och belysa den tragiska ryska historien och samtiden.
Det är en välgärning att "Historien om en stad" äntligen även finns tillgänglig på svenska, dessutom iklädd en smidig och spänstig språkdräkt av Stefan Lindgren som också försett boken med ett upplysande förord och instruktiva noter.



Crister Enander
enander@kajen.com



Michail Saltykov-Sjtjedrin
âHistorien om en stad"
Översättning, förord & noter: Stefan Lindgren
(Bokförlaget Tranan)



PS. Av Saltykov-Sjtjedrin finns tidigare på svenska följande titlar: "Småstadsliv" (övers Alfred Jensen, 1890), "Familjen Golovljov" (övers Gunnar Gunnarson, 1933) och "Oskyldiga berättelser" (övers Carl G Martinsson, 1949).


Det handlar om en liten stad, någonstans i det stora Ryssland, en liten harmlös stad vilken som helst. Stadens namn är Glupov. Dess invånare är vänliga och en aning korkade, de äter sina solrosfrön och piroger och väntar på vad morgondagen bär i sitt sköte. De gör inget väsen av sig. De bråkar inte. De är lydiga och fogliga undersåtar som enbart väntar på att deras härskare ska stifta dem nya lagar som de sedan kan efterleva i herrans tukt och förmaning.
Glup betyder dum på ryska. Det är alltså historien om en dumbommarnas stad. Eller rättare sagt är det historien om dumskallarnas ståthållare. "Historien om en stad" är dess titel och den skrevs för etthundratrettiofem år sedan. Författaren till verket skrev under pseudonymen Sjtjedrin bakom vilken dolde sig Michail Jevgrafovitj Saltykov. Han förvisades på grund av sina skriverier redan som tjugoettårig till Vjatka, en liten landsortstad. I förvisningen genomförde han sedan en oförvitlig ämbetsmannakarriär och kunde femton år senare återvända till Sankt Petersburg. Där kom han att ingå i redaktionen för den radikala tidskriften "Sovremennik" ("Den samtida") fram till den förbjöds 1881 efter mordet på tsar Alexander II.
Michail Jevgrafovitj Saltykov (1826 1889) räknas sedan länge som en av de stora ryska klassikerna. Hans genre är satiren, den socialpolitiska anklagelseakten. Hans vapen är skrattet och hånet. "Historien om en stad" är ett utmärkt prov på Saltykovs briljans och sprittande uppfinningsförmåga. De sjuder av liv och dryper av dolda elakheter.
Han använder ett i satiriska sammanhang klassiskt grepp. Han hävdar i inledningen att han funnit ett gammalt manuskript, en krönika skriven av fyra olika stadsarkivarier i staden Glupov. Däri porträtteras stadens ståthållare; krönikan blir till en form av stadshistoria och omfattar åren 1731 till 1825.
Det är en mycket svart bok. Det är inte enbart satirens svärta som tränger sig på. Det är även det faktum att invånarna inte ges något hopp, ingen väg ut ur sina förslavade liv. För detta kritiserades författaren även av samtida intellektuella. Men samtidigt är "Historien om en stad" uppsluppet rolig och mycket underhållande. Den vrider verkligheten flera varv kring sin egen absurditet. Fantasierna, framtvingade av censuren som skulle kringgås, väller fram samtidigt som de lyckas spegla och belysa den tragiska ryska historien och samtiden.
Det är en välgärning att "Historien om en stad" äntligen även finns tillgänglig på svenska, dessutom iklädd en smidig och spänstig språkdräkt av Stefan Lindgren som också försett boken med ett upplysande förord och instruktiva noter.

Fotnot: Av Saltykov-Sjtjedrin finns tidigare på svenska följande titlar: "Småstadsliv" (övers Alfred Jensen, 1890), "Familjen Golovljov" (övers Gunnar Gunnarson, 1933) och "Oskyldiga berättelser" (övers Carl G Martinsson, 1949).


Mer läsning

Annons