Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ehnmark fast i Gramscis värld

Han ser snäll ut, Anders Ehnmark, ett lite snett leende dröjer sig gärna kvar ett bra tag när det väl har vinklat om gipor och drag. Han står med en kopp kaffe mitt i salen och kastar en lång blick ut mot hamnen, går fram till ett av de stora fönstren och börjar tala med dem som sitter vid rutan. Pekar ett par gånger, och vi får för oss att samtalet handlar om det, om hur älvstranden byggs om.

Annons
Men han är här för att presentera sin nya bok, En stad i ljus. Och den har förstås inget med Göteborg att göra eller att ombyggnaden ger staden ett nytt ljus. Ehnmarks bok handlar om den italienske skriftställaren Antonio Gramsci.
Ehnmark är journalist och författare och har skrivit en lång rad romaner, pjäser och reportageböcker. På senare år har han mest verkat som debattör och essäist.
Nu börjar han rota i en stor tygpåse och plockar fram en bok av Gramsci.
Han var republikan, i gammaldags mening. Och min bok handlar väl närmast om att frigöra sig från gamla tänkesätt, att gnugga sig i ögonen och bilda sig på det sätt som vi så väl känner igen från de svenska proletärförfattarna.
Gramsci växte upp i en liten håla på Sardinen under svåra förhållanden.
Som liten tappades han i golvet Ehnmark kupar handen och gör en skål och sedan vänder han upp och ner på skålen och blev skadad och krokig. Mamman hängde upp honom i en bjälke i taket, för att han skulle rakna, som en expert rekommenderade, men han raknade inte.
Arbetarrörelsen i Turin blev hans universitet men det viktigaste under de där åren var hans engagemang i folkrörelserna, han blev teaterkritiker och skrev passionerat om allt, han var med när arbetarna strejkade och recenserade strejkerna också.
Vänsterhanden roterar, det blänker till i glasögonen.
Så tog fascisterna över. Gramsci reste runt på hemliga uppdrag, han var i Moskva och såg den nya regimen där, den hade en kommandostruktur, tyckte han. Sedan kastades han i fängelse och tillbringade resten av sitt liv, elva år, inlåst. Det var då författarskapet uppstod.
Själv mötte Ehnmark Gramscis texter på 60-talet. På den tiden tyckte man att han var lite för idealistisk.
Och det är en riktig iakttagelse men det är just det jag tycker är så bra, så levande med Gramsci. Han förstod inte marxismens vetenskaplighet, sa man, och det är sant. Men det är just hans styrka, säger Ehnmark och ler.
Så tänker han efter och föredraget tar en ny riktning.
För Gramsci handlar republikanismen om maktdelning och medborgarstyre, säger han. Både socialismen och liberalismen stammar från republikanismen men när de slår igenom försvinner den.
Det finns floder som går under jorden när det är torka. Republikanismen är en sådan flod, man kan tro att den är död, men den kommer upp igen och så var det på Gramscis tid.
Handen går till ansiktet och fingret vilar en sekund mot munnen.
Att övertyga, inte övertala, det är Gramscis tanke. Han läser berg av dålig litteratur. Det som är så älskat måste ha något sant i sig även om det är dåligt, anser han, och det är den sanningen han letar efter.
Men folk måste själva upptäcka hur det är, han ville inte informera om att de hade fel, han var starkt engagerad i folkbildning. Man skulle inte leda folk, genom diskussioner skulle man få folket att leda sig självt.
Gramsci är en filosof som hade modet att börja från början och han var extremt olydig, säger Ehnmark och lägger en hand mot bröstet och ler.
Han menar att en människa kan klara allt hon vill... det handlar om de gömda möjligheterna ... i varje situation, men de som har makten glömmer det, de ser inget. Gramsci tar upp detta, det är det positiva med honom.
Hur sätter man ihop makt för att befria landet och hur plockar man sedan isär makt för att skapa verklig frihet? Det var sådana frågor han sysslade med.
Så går vi ut på trappan för att ta bilder. Ehnmarks blick vandrar. Då börjar jag tala om Kiefervändningen. Och äntligen ser han in i kameran och ler lite. Kiefervändningen förekom i ett simreportage som Ehnmark publicerade för ett par år sedan.
Fast jag fick aldrig riktigt rett ut hur de vände, säger han nu. Men så är det med de spännande frågorna, de blir aldrig helt besvarade.

Fakta/Gramsci
Många betraktar Antonio Gramsci (1891-1937) som den viktigaste europeiske kommunistiske teoretikern efter Lenin. Men han har åkt upp och ner i de marxistiska konjunkturerna genom åren. Just nu åker han upp.
Gramsci betonade mer de intellektuella och kulturella faktorerna än tidens andra kommunister. Varje segrande samhällsordning består, menade han, genom att också de undertryckta ansluter sig till de styrandes världsåskådning. De som eftersträvar hegemoni måste därför vara väl förtrogna med hur folk i allmänhet tänker. Han ansåg också att den revolutionära processen var mycket långsammare än andra frihetliga marxister antog.

Mer läsning

Annons