Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”En härlig kväll med operaarior”

RECENSION Det var både kända och okända arior som framfördes av elever från Kapellsbergs operalinje. Roligt att vi har så många fantastiska sångbegåvningar!

Annons

Sopranen Tessan Lehmussaari inledde kvällen med en aria ur en kortopera av Mozart. Kanske var det lite pirrigt att starta konserten, men senare i programmet sjöng hon rollen som Manon riktigt bra. Musiken av Jules Massenet, ett skämtsamt stycke där hon glänste i hisnande koloraturpassager. Här levde hon ut i gester, mycket underhållande.

Pianisten John Massaro och sångerskan Tessan Lehmussaari. Foto: Anna-Maria Nilsson.

Fabian Düberg, tenor, sjöng en aria ur Cosi fan tutte liksom Hans Klareskog, en baryton som verkligen trivdes på scenen. Jag upplevde Fabian lite spänd i början, men klangen blev bättre och bättre och så även gestaltningen.

Anders Olsson, litteraturvetare på Mittuniversitetet ger oss bakgrund till alla sångerna. I ett sånt här program underlättar det väldigt. Det är många sånger av många olika karaktärer som vi lyssnar på, men tack vare Anders känner man sig förberedd och nyfiken på varje nummer som kommer.

Julia Andersson, mezzo, sjöng en sångcykel av Schumann. Den består av fem sånger med en spännvidd av 26 år av Maria Stuarts liv. Hon fick fram de olika karaktärerna fint i de olika sångerna. Vemodet i avskedet från Frankrike och i bönen efter sin sons födelse. Den bedjande tonen i brevet till drottning Elisabeth. Vanmäktig sorg förmedlade hon i de två sista, när hon till slut förs till stupstocken.

Nicolai Papadopoli Samuelsen sjöng Tre sånger för basröst tonsatta av Emil Sjögren. Bergmanden, med text av Ibsen, som Nicolai sjöng på klingande norsk. Den andra dikten, Romans, var av en för mig helt okänd poet: Hugo Montgomery Cederhielm. Den sista sången, Serenad, var av Lord Byron. Jag tyckte bäst om Bergmanden där Nicolai fick fram hur denne tränger ner i berget sökande sitt mörka inre.

Hans Klareskog återkom med Votre toast ur Bizets Carmen med fin artikulation och härlig inlevelse i rollen.

Julia och Hans avslutar kvällen med en kärlekssång av Brahms. Först liknar hon kärleken vid vatten, han liknar den vid stjärnorna och så förenas de i en duett som förmedlar att kärlek är både som vatten som strömmar och stjärnorna som alltid finns. En mycket fin avslutning med varm och vacker klang.

Men trots att alla sjöng så bra så var det pianisten John Massaro som imponerade mest på mig. Han var inkallad med bara ett par dagars varsel och några av pianostämmorna hade han aldrig spelat förr. Han ackompanjerade väldigt skickligt till varenda sång och tappade inte koncentration en sekund.

En kväll med fantastiska sångbegåvningar beskriver recensenten lördagens konsert. Foto: Anna-Maria Nilsson.

Mer läsning

Annons