Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En rå och fruktad kvinna

/

LITTERATUR: Ingen glömmer Rose Zimmer, Crister Enander har mött en makalös romangestalt.

Annons

Tålamod tillhör inte – milt uttryckt – hennes mer framträdande egenskaper, inte heller har hon någon fallenhet för besinningsfull eftertanke. Rose Zimmer är till hela sin läggning direkt som en avlossad pistolkula. Hon vet vad hon tycker. Hon vet vad hon är. Hon är rapp och vass som få i truten. Och hennes omdömen, vilka hon inte ser någon mening med att behålla för sig själv, är raka och nog så råa, fruktade.

Rose Zimmer är kommunist. Hon är judinna. Hon är också en person som ingen vill komma på kant med. Hon bor i Sunnyside Gardens, New York. Det finns ingen i kvarteren som inte visar henne respekt, om inte av annan anledning så för att slippa att bli utsatt för hennes verbala attacker. De svider ordentligt.

Det är ett rent ut sagt fantastiskt, fängslande och vitalt sprittande porträtt som Jonathan Lethem tecknar i sin roman ”En trädgård för dissidenter” av denna remarkabla kvinna. Han följer sedan, dock inte kronologiskt utan genom kringgående rörelser som elegant ger nya perspektiv, Roses dotter Miriam och senare hennes son.

Dottern är en välinrökt del av hippierörelsen och hon tenderar att fastna i denna tonårsroll långt upp i fyrtioårsåldern. Hennes protest mot det borgerliga samhället sker mer med sinnena än med hennes skarpa intellekt, ett intellekt som annars är så vasst att det till och med lyckas skrämma hennes mor.

Rose Zimmer äger en förmåga att säga nej på ett sätt som krossar äktenskap, som kan skaka om kommunistpartiet, som får bibliotekarierna att ändra öppettider. Roses ideologiska rättesnöre är Carl Sandburgs monumentala verk om Lincoln.

Jonathan Lethems språk är som frammejslat ur ett hårt träslag – lönn eller ask. Det bär samtidigt på en effektiv inbyggd motsättning, det äger styrka och smidighet, råhet och sinnlighet sida vid sida. Därigenom rycker det genast tag i intresset och förmedlar effektivt vad Lethem vill berätta.

Att skildra den amerikanska radikalismens historia under nästan ett sekel är en svår utmaning. Lethem förmår att göra det genom att påvisa att idéer måste få fäste i vardagen för att äga ett värde värt att vårda. Och han gör det med suverän skicklighet. ”En trädgård för dissidenter” kommer säkert att betraktas som subversiv, som rena rama kommunismen. Ty en av historiens grymmare ironier är att Sovjets massiva propagandaapparat, och deras lögn att deras kapitalistiska diktatur var kommunismen förverkligad, idag har blivit högerns – och många andras – sanning. Den lögnen lever vidare. Lethems roman är ett utmärkt vaccin.

Och på många – åtminstone de som ställer sig över tidens fördomar – kommer denna gripande, märkligt försonande och fängslande roman att göra ett djupt och bestående intryck. Ingen kommer att glömma Rose Zimmer, den saken är säker.

Crister Enander

LITTERATUR

Jonathan Lethem

”En trädgård för dissidenter”

Översättning: Niklas Hellgren

Atlas

Mer läsning

Annons