Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En självständighetens röst har tystnat - så minns ST Curt Bladh

/
  • Curt Bladh i debattagen, där han ofta återfanns. Nu har hans röst tystnat.

Förre kulturredaktören vid Sundsvalls Tidning Curt Bladh har avlidit efter en tids sjukdom i en ålder av 74 år. Han sörjes närmast av hustrun Ann Kristin Bladh samt sönerna Jonas och Jakob med familjer.

Annons

Under drygt tre decennier präglade han kulturdebatten i Sundsvall och Medelpad; som kunnig kritiker främst av teater och litteratur men också med vassa kommentarer av samhällsskeenden och dagspolitik. Curt Bladh var fruktad och beundrad. Det första omdömet försökte han gärna tona ned, det andra brydde han sig inte om.

Kritiken uppfattas ofta som ett slags dom, men det är fel sätt att läsa den, konstaterade han gärna och milt. Kritiken är första ordet, den första repliken, den första åsikten i den debatt som startar med kritikerns syn på saken. Så mycket för makten att döma.

Och skulle han sökt berömmelsen hade han med lätthet kunnat finna sin nationella scen. Men den behövde han inte. Han förblev Medelpad och Sundsvalls Tidning trogen i nästan hela sitt journalistiska liv. Totalt 41 år, varav 34 som kulturredaktör.

Till ST kom han 1967 efter studier i Uppsala, anställd som ledarskribent och politisk reporter. 1974 tog han över som kulturredaktör efter Sigrid Stenberg, en tjänst som han sedan innehade fram till sin pensionering i januari 2008.

Själv kom jag till tidningen 1975 och kom att samarbeta med Curt både som kollega på allmänna redaktionen och senare som chefredaktör. Huruvida han betraktade mig som sin chef kan dock diskuteras. Skämtsamt, men med ett allvar i botten, konstaterade han att den siste chef han svarade inför var Yngvar Alström, som anställt honom. I praktiken var det nog ett annat sätt att påminna om den självständighet och den fria roll som han ansåg var ett nödvändigt kriterium för kulturredaktören.

Det var en självständighet som aldrig krävde något skrivet kontrakt, den fann sin grund i genuin professionalitet och stark integritet. Den gjorde också Curt Bladh till tidningens mest kände medarbetare under många år.

Teatern och litteraturen låg honom närmast. Han såg det som självklart att recensera den viktiga litteraturen på ett som väl kunde mäta sig med de stora rikstidningarna. Det lokala teaterlivet följdes noggrant samtidigt som teaterscenen i Stockholm gjordes tillgänglig och begriplig för ST:s läsare.

Kvalitet och kritik var nyckelord i hans arbete. Det innebar stundtals kontroverser med den del av kulturlivet som i större utsträckning bars upp av amatörer. Att ta sig in på kultursidan med den utgångspunkten var inte helt lätt. Om det skedde så fick man bereda sig på en granskning på professionella villkor.

Under sin tid som kulturredaktör utvecklade Curt Bladh avdelningen både till omfång och innehåll. Han knöt intressanta frilansare till redaktionen. I sin spalt PS kommenterade han dagspolitik och samhällsföreteelser också vid sidan av kulturområdet. Han fångade upp de viktiga debatterna. Drev frågorna om teaterns placering i Sundsvall, om bygget av kulturmagasinet och scenhustankarna. Det med en röst som hördes tack vare argumenten, men också på grund av elegansen i formuleringarna.

Med sin långa tid på tidningen och sin förmåga till koncentration och överblick blev han också en krönikör av tidningens historia. När Birgit Petersson inför ST:s 150-årsjubileum 1991 tecknade tidningens verksamhet och uppdrag bistod Curt med värdefull kunskap och synpunkter. Med jubileumsboken som grund författade han sedan en populärversion, skickligt komprimerad och kompletterad med fakta- och personnotiser. Redaktörskapet och ett friare författarskap följdes åt. För båda rönte han stor uppskattning, vilket manifesterades i ett antal priser samt engagemang för Svenska Akademien.

Han var samtidigt kritisk till det han såg som en förflackning och utarmning av kulturjournalistiken. Två saker upprörde honom mer än annat; tabloidiseringen och närmandet till nöjesjournalistiken. Båda sakerna tog fart i början av 2000-talet. För Curt Bladh var kulturen en del av tidningens åsiktsmaterial; det publicistiska släktskapet fanns med ledare och debatt, alls icke med nöjesjournalistikens underhållning.

I ett inslag i radions "OBS-kulturkvarten" formulerade han sig tydligt: "Kulturjournalistik handlar i grunden om att våga stå vid sidan av, våga tänka själv och driva en egen idé, en egen tanke utan sidoblickar på uppmärksamhet, journalistisk stjärnstatus, kanske inte heller ta hänsyn till läsarundersökningar och upplagesiffror. Den bästa kultursidan är den som inte liknar någon annan sida i tidningen."

Det är en vacker formulering, som Curt Bladh konsekvent försökte leva upp till, även när hans medievärld ville annat.

Mer läsning

Annons