Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En svensk är lik en svensk

BOK
Åke Daun: En stuga på sjätte våningen. Svensk mentalitet i en mångkulturell värld.
(Symposion)

Annons
I platsannonser efterfrågas ofta personer med samarbetsförmåga, men
egentligen vore det mer önskvärt att söka efter de som har förmågan att
möta och framhålla olikheter. Dem är det svårt att få tag på, för
svensken är dålig på att hantera meningsskiljaktigheter. Vi söker hela
tiden samförstånd och vill undvika konflikter, en tradition i vårt land
som har rötter långt bak i tiden.

Om vår strävan efter likhet handlar det mycket i Åke Dauns bok En stuga
på sjätte våningen där han försöker reda ut vad som är typiskt svenskt
och varför vi är som vi är. I artiklar och föreläsningar från åren
1983-2003 redogör han för ett stort antal undersökningar och studier
som gjorts där man kan avläsa beteendemönster och kulturdrag som är
utmärkande för många av oss.

Hans uppgift har alltså varit att rikta in sig på det vi har gemensamt.
Som forskare letar han efter mönster och tendenser. Det är just
frekvensen av vissa värderingar och uppträdanden som skiljer ett land
från ett annat. Avvikelser finns det alltid, men de är ointressanta när
man ska ringa in den nationella mentaliteten.

Alla känner vi till bilden av oss som tystlåtna, tråkiga,
konflikträdda, stela, lydiga, punktliga, avundsjuka och rationella.
Stämmer den? Ja, menar Daun, många av oss uppvisar sådana drag. Men man
får komma ihåg att det rör sig om en stereotyp, en statistisk
konstruktion, som låter oss se en grupp som individ. Vi är inte alla
bärare av dessa drag. Vi är inte heller ensamma om dem, men
kombinationen är kulturspecifik. Japaner och finländare är t ex också
tystlåtna, men har sedan andra drag som gör dem unika på ett annat
sätt.

Det som kännetecknar oss mest är dels vår strävan efter likhet dels vår
önskan om oberoende. En individualist som lutar sig mot kollektivet
alltså . Det låter som en paradox, men är enligt Daun två sidor av
samma mynt. I samvaro med andra är vi osäkra med dem vi inte känner,
därför söker vi oss till likar. Vi vill inte vara med oliktänkare, vi
söker stöd i gruppen, men tar alltid hänsyn till den personliga
integriteten, tränger oss inte på, vill inte stöta oss. Vi vill vara
oberoende. Delar på notan, tar med lakan när vi gästar vännerna en
helg, har fler ensamhushåll än något annat land i Europa osv. Detta
sätt att vara har djupa rötter hos oss i byalag, folkrörelser och
föreningsliv som enligt Daun förklarar vår grundläggande anda av
konformitet.

Att se med andras ögon på sig själv är underhållande. Det är lätt att
skratta åt vår fyrkantighet och alla våra andra tillkortakommanden. Men
framför allt ger det oss en nyckel till större förståelse för hur
invandrare ser på oss och varför det är så svårt för dem att inlemmas i
vårt samhälle. Dauns spegelbild av oss ger upphov till eftertanke.

Sedan ska man inte glömma att många av texterna/undersökningarna är
gjorda för många år sedan och mycket har hänt sedan dess. För även om
det handlar om vad Daun kallar "sega strukturer" så syns idag tydliga
tecken på att arvet efter det gamla bondesamhället tynar bort och nya
förändrade kulturmönster har trängt fram. Invandring, globalisering och
"urbana vindar" håller oupphörligt på att omforma det homogena Sverige.

Mer läsning

Annons