Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evangelist över fromhetsvallen

BOK
Mattias Agnesund: Blott en afton bor jag här.
Artos förlag

Annons
Hör man till den morgonpigga skara som troget lyssnar på "Andliga sånger" i radions P1 om söndagsmorgnarna är Einar Ekberg ett säkert kort.
"Blott en afton" och "Någonstans bland alla skuggorna står Jesus" hör till de oftast återkommande, åtminstone då lyssnarna får bestämma.
Einar Ekberg (1905 - 1961) må vara ett okänt namn för yngre generationer, men i de äldre årgångarna är han fortfarande hågkommen.
Det är nog svårt i dag att riktigt föreställa sig vidden av hans popularitet. Skivorna utgivna på Hemmets Härold gick ut i stora upplagor, till kyrkor och friluftsmöten kom åhörarskaror som vida översteg antalet redan frälsta och när han drabbades av en livshotande tumör blev diagnosen föremål för kvällstidningarnas intresse på ett sätt som vi kanske inte trodde förekom i början på femtitalet.
En dåtida kristen storkändis, således. Inte för inte benämndes han "sångarfurste", kallades "rikströstare" och jämfördes - inte utan fog - med Jussi Björling.
Tillsammans med Lewi Pethrus och Sven Lidman bildade Ekberg, med en hädisk jämförelse, i flera årtionden pingströrelsens motsvarighet till fotbollens Grenoli.
EINAR EKBERG föddes bokstavligen in i musikens och frikyrkans värld - han blev andedöpt som elvaåring och var ute på egna "sångarresor" ungefär i samma ålder. Utstakad från början tycks hans sångarbana ändå inte ha varit. En framtid inom familjens möbelfirma var vad som var tänkt.
Men ett möte med just Lewi Pethrus kom i vägen. De träffades, av en slump, i New York 1924. Ekberg hade anlänt till USA för att praktisera som tapetserare hos en släkting i Chicago.
Lewi Pethrus, på väg ut på en lång predikoturné, övertalade Ekberg att hänga med honom som sångare i stället. Därmed inleddes ett samarbete som skulle komma att sträcka sig över flera decennier.
Inom pingströrelsen hann Ekberg både vara redaktör för tidningen Sångens Härold och en bit in på femtiotalet programchef vid den nystartade IBRA-radion - som sände från Tanger i Marocko - men det var hela tiden sången som var hans huvuduppgift.
ATT HAN FÖRBLEV pingstväckelsen trogen betyder inte att det inte förekom frestelser i annan riktning. Bland andra Jules Sylvain ska ha kommit med ett anbud.
Oavsett sanningshalt i såna rykten tycks Ekberg dock aldrig ha reflekterat över att ta klivet över till mer världsliga arenor. Och över fromhetsvallen nådde han ju i alla fall, både med sin vanliga, andliga repertoar och under beredskapsåren med "Hälsa pojkarna där ute".
Omedveten om sitt eget värde var han heller inte. Einar Ekberg ställde krav på sin omgivning, inte minst på sina ackompanjatörer. Ofta fick de inte ens veta i förväg vad han tänkte sjunga.
Några stora pengar för egen del verkar framgångarna däremot inte ha gett . Ryktena i den vägen berodde, enligt Mattias Agnesunds nya bok, mest på hans livsstil.
Precis som Calle Jularbo - en samtida folklig gigant, om än i en annan genre - gillade Einar Ekberg vräkiga amerikanska bilar och uppträdde dessutom gärna solbränd och i eleganta kostymer.
USA stod ju överhuvud taget högt i kurs i slutet av fyrtiotalet, men Ekbergs emigration dit 1948 - för att längre fram även bli amerikansk medborgare - ter sig ändå inte helt lättbegriplig.
Kanske var det, som Agnesund gissar, för att komma ifrån den konflikt mellan Lewi Pethrus och Sven Lidman som skakade pingströrelsen i slutet av fyrtiotalet. Men tydligen fanns det också en god portion ryss-skräck med i bilden.
Värre var det dock inte än att han regelbundet återvände till Sverige för sångarturnéer eller för att chefa på IBRA och, efter att cancern slagit till på allvar, så småningom också för att definitivt stanna.
MATTIAS AGNESUNDS bok utger sig inte för att vara någon djuplodande biografi i vanlig mening. Det är den inte heller. Inte desto mindre är den ett arbete som kastar värdefullt ljus både över en magnifik sångarkarriär och viktiga bitar av svensk pingströrelses historia.
En medföljande CD-skiva kompletterar utgivningen. På den kan man höra både "Blott en afton" och andra välkända prov på Ekbergs repertoar.
Och även om man hört honom många gånger förr gör man det nu, efter att ha läst boken, faktiskt med lite andra öron..




Mer läsning

Annons