Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fångad i systemets tvångströja

Annons
Jag vill leva
Nina Lugovskaja
Wahlström & Widstrand
Översättning: Magnus Dahnberg

1937, mitt under den värsta Stalinepoken, beordrade den sovjetiska politbyrån de lokala partisekreterarna att arrestera, förvisa eller skjuta \"de mest fientliga antisovjetiska elementen\".
Målet var att en gång för alla göra slut på samtliga folkfiender och dem som inte gick att uppfostra till socialism, och därigenom skynda på klasskrankornas försvinnande i syfte att inrätta det kommunistiska paradiset på jorden för massorna.
Under denna turbulenta epok bodde en ung flicka i Stalintidens Moskva som hette Nina Lugovskaja. För några år sedan hittade man i den ryska säkerhetspolisen arkiv en dagbok, som hon hade skrivit under denna tid. Den påbörjades 1932 när hon bara var tretton år, och avslutades 1937 när hon arresterades. Med dagboken och brev som bevis dömdes hon, hennes två systrar och hennes mor till fem års straffarbete för \"kontrarevolutionär aktivitet\", följt av sju års exil i Sibirien.
Den bittra erfarenheten tystade henne för alltid. I stället för att bli författare som hon hade drömt om blev hon konstnär. Hon dog 1993. Hennes dagbok är en rysk motsvarighet till Anne Franks dagbok (som nyss utkommit i oavkortad version). Nina Lugovskajas bok Jag vill leva finns nu också utgiven på svenska.
Nina anklagades för att ha förberett en terroraktion mot Stalin, som ett försök att hämnas behandlingen av sin far som redan tidigare hade arresterats. Som grund anfördes hennes egna dagboksanteckningar där hon i klara och tydliga ordalag förbannar Stalins egen terrorverksamhet mot både oliktänkande och oskyldiga.
I ett avsnitt kan man läsa hur Nina flera dagar låg i sängen och bara drömde om att få döda Stalin. När jag läser dessa rader i hennes dagbok blir jag förvånad över att både hon och familjen kom så lindrigt undan. Om Stalin uttrycker hon sig utan några förmildrande omsvep: \"Hans löften, diktatorn, fähunden och svinet, den eländige georgiern, som stympat Ryssland... Jag knöt händerna i raseri. Döda honom, så fort som möjligt ! Hämnas för mig och min far.\"
Tonåringens dagbokssidor är fyllda av häftiga och oförsonliga uttalande mot bolsjevikerna och sovjetmakten, som delvis kan förklaras med föräldrarnas politiska engagemang.
I sin dagbok speglar Nina Lugovskaja en tid fylld av hungersnöd och förtvivlan. Dödstalen för denna självförvållade svält vars enda syfte var att få Sovjetunionens planekonomiska system att fungera, låg så högt som närmare 10 miljoner döda, en tragedi som bara kan jämföras med den nazistiska och maoistiska terrorn.
Skolflickan Ninas många beskrivningar hur det hårda livet i Sovjetunionen gestaltar sig är talande. Moskva knorrar. I de många matköerna står arga, hungriga och trötta människor som skäller på makten och förbannar livet. Ingenstans hör hon ett ord till försvar för de hatade bolsjevikerna.
Beskrivningen av faktiska realiteter från en så ung flicka känns både vågat och utmanande. Jag häpnar över hennes brådmogenhet och intelligens när det gäller politiska realiteter. Det är lätt att känna sympati med henne och samtidigt dela hennes avsky och rädsla för de vidrigheter hon tvingas uppleva.

Mer läsning

Annons