Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fångvaktaren som blev slagfärdig

I fjol var han förste plit Stadshusfinkan. I år har han avancerat till att lära ut dirigering - till barn. Jon Terje Svendsen är Sundsvalls Kammarorkesters mest fängslande dirigent.

Annons
I mer än ett dussin försomrar har Sundsvalls Kammarorkester avslsutat spelsäsongen med att krypa i fängelse - åtminstone delar av orkestern.
Från Finka till Konserthus är en rundvandring för barn i åldrarna sex till nio år. Syftet är att visa att ett hus, från att till och med ha fått tjänstgöra som finka, kan förvandlas till ett konserthus. Barnen slussas runt till olika stationer, där de får lyssna på musik. Och de får också träffa några busiga musiker i fångdräkt nere i de gamla cellerna.
Jon Terje Svendsen, uppväxt i Oslo men dirigentutbildad och bosatt i Stockholm, är med sin tredje säsong orkesterns meste finkadirigent. I fjol domderade han i fångvaktarkostym. I år lär han ut en annan form av ledarskap - dirigering.
När han frågar barnen var dirigenten står får han ett rappt svar: \"På en pall eller nåt och så gör han så att folk spelar snabbt eller långsamt\".
Jon Terje Svendsen är nöjd med svaret, men tillägger att en dirigent också hjälper musikerna att spela samtidigt och inspirerar dem till att spela starkt eller svagt. Bland annat.
Förr hade dirigenter mycket längre pinnar, och för riktigt länge sedan hade de stavar som de stötte i golvet. En som hette Lully råkade stöta sig i foten så illa att han dog, säger han.
När alla barn ska dirigera vevas det friskt, och snabbt är förstås roligare än långsamt. Och på den slutliga konserten, när orkestern har spelat några effektfulla klassiker, får Hanna Olofsson från Laggarberg också komma upp på scenen och dirigera.
Jon Terje Svendsen arbetar gärna med Sundsvallsbarnen.
Orkestern och jag tycker att det här med finkan är kul, och det har blivit lite tradition. När man arbetar med barn får man anledning att tänka över vad man gör som dirigent. Barn är en kritisk publik, säger han.
Han framhåller allsidighet som en god egenskap i barnproduktioner. Och i just denna skadar det nog inte att vara en spexare också.
Själv växte han upp som trumpetare innan dirigeringen lockade och han av en norsk dirigent rekommenderades att söka dirigentutbildningen vid Kungliga Musikaliska Akademin i Stockholm. Han har arbetat mycket i Sverige men också i Norge sedan han avslutade dirigentutbildningen för bara två år sedan. Och när det gäller barnkonserter ser han mycket kreativitet, många olika sätt att arbeta.
Men det unika med Sundsvall är förstås att Stadshuset finns med sin miljö och historia. Där har orkestern hittat ett bra koncept med bland annat snabba besök vid de olika stationerna.
Men han har också lett Sundsvallsorkestern i allvarligare produktioner för vuxna. Sin egen favoritrepertoar hittar han hos senromatikerna och hos 1900-talstonsättare som Bela Bartok och Igor Stravinskij. Men han vinnlägger sig om att vara så allsidig som möjligt.
Om han kommer tillbaka och skojar i finkan nästa år beror på orkestern, säger han. Och om han i så fall är dirigent eller fångvaktare vet han ännu inte.
Kanske något mitt emellan, säger han.

Mer läsning

Annons