Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filosofen som störtades från tronen

/

BOK
Fredrik Lång: Mitt liv som Pythagoras, roman.
Schildts, Helsingfors

Annons
För en tid kan man känna sig högt bildad efter att ha läst den finlandssvenske författaren Fredrik Långs nya roman. Han öppnar Pythagoras värld för oss på ett välskrivet och medryckande sätt. Vi får gå 2500 år tillbaka i tiden för att hitta historiens första banbrytande matematiker och skaparen av ett filosofiskt samhällssystem, som emellertid hölls hemligt för utomstående.

Som en filosofisk förklädnad för dagens värld har boken goda förtjänster. Men lär vi oss mera om Pythagoras? Åtskilligt.Lång kan grekernas antika idévärld, som han skrev en doktorsavhandling om för över tjugo år sedan. I inledningen säger författaren att han har bemödat sig om att minnas allt som finns att minnas. Vad han inte vet diktar han till och bygger då på en gammal god tradition. Fredrik Lång använder sin fantasi och stilistiska förmåga för att ge romanen dess liv. Det är bara att följa honom på vägen.

Pythagoras uppfann mycket mera än sin berömda matematiska formel. Han skapade en matematisering av alltet, en världsbild av ett regelbundet kosmos, myntet som betalningsform. Han gjorde underverk. Han kunde han flyga, gå på vattnet och uppväcka döda, legender som senare skulle tillskrivas Mästaren från Nasaret. Han utövade ett magiskt inflytande över sin närmaste omgivning till den grad att Kroton och flere andra småstäder i Italien, dit han hade flytt från Samos, hans födelseö, kom under hans domvärjo för en tid.

"Minnet är som gudarnas budbärare Hermes, han som flyger och far. Det löper fram och tillbaka med budskap från en tid till en annan". Det kunde gälla som romanens motto likaväl då Lång säger att "grunderna för mitt beslut finns inte i havets svall, inte i fåglarnas flykt och inte heller i stjärnornas konstellationer, utan inom mig själv". Det kan uppfattas som en reverens för Eyvind Johnsons sena antikinlevelse.

Pythagoras väg, liksom också Zalmoxis, hans skugga och slav, kantas av människans ohjälpliga ensamhet, vemod, underförstått också besvikelse och bitterhet. I den meningen framstår Pythagoras som en modern samtida till oss. Han varnar också den vanliga människan att uttrycka högt sina tankar och åsikter om dem som har makten. Det är sunt och vist "må gudarnas sörja för deras välgång i Hades". Den som är omänsklig får tids nog sitt straff.

Då perserna tränger fram mot Memfis i Egypten, där Pythagoras hade vistats en tid, får vi uppleva replikväxlingar, som kunde vara hämtade ur ett just nu pågående krig i Tvåflodslandet. Vad Pythagoras företog sig i Memfis säger sig berättaren inte kunna lämna besked om med det lakoniska påståendet "historiens sanning är minnets sanning". Kanske var han politisk observatör i Graham Greenes anda? Perserna bedrev psykologisk krigföring medan de egyptiska prästerna trodde att deras böner blivit hörda och kriget skulle driva dem förbi.

Vid förhandlingarna innan Memfis föll och plundrades, talade perserna ett maktspråk likt dagens stormakter. Enligt en oföränderlig naturlag härskar de starkare över de svagare. Det är inte vi som införde denna princip, ej heller var vi de första att tillämpa den när den väl etablerats, säger den persiska krigshövdingen. Vi lyckönskar egyptierna till er troskyldighet men avundas inte ert oförstånd, tillägger han med illa dold ironi. Ni visar en allvarlig brist på förnuft om ni fortfarande inte kan fatta ett klokare beslut än hittills. Den egyptiska vesiren anförde: Hur skulle det kunna vara lika fördelaktigt för oss att bli era slavar som för er att bli våra herrar?

För en finländare låter det också som ett eko av Molotovs diktat till Paasikivi 1939 i Moskva. Finland gav emellertid inte vika och höll ut i två krig fram till 1944.

Det finns många irrgångar i Pythagoras lära, som Lång har försett med både sakliga och ibland vitsiga fotnoter. "Den uppmärksammade läsaren har förstås för länge sedan insett att det här verket är en illa krypterad översättningstabell i det stora hela". Långs raljanta historiesyn, som kommer till uttryck i noterna, blir som ett bländverk mot invanda begrepp. Du kanske ser på din stad eller bygd med nya ögon. Hur uppstod din kärlek? På barbariskt eller grekiskt vis? Lång kan ge dig besked, som inte skall avslöjas här.

Pythagoras var en ovanlig människa som inhämtade, rent av jagade visdom på många håll. Det är Långs förtjänst att vi kan uppleva att han påminner både om Wittgenstein och Georg Henrik von Wright. Därigenom kan vi känna större frändskap med Pythagoras. Han influerade vårt västerländska tänkande i en större utsträckning än vi anar. Bertrand Russell har kallat honom för en av de mest betydelsefulla som någonsin levat både i visdom och i dårskap. Russell framhöll någonting liknande om Wittgenstein.

Till slut blev Pythagoras visdom för utmanande för pöbeln i hans hemstad.. Han drevs på nytt i landsflykt. Kroton accepterade slutligen inte en styrelseform enligt filosofiska och etiska principer. Detta hände 450 år f. Kr då hans anhängare kördes på porten.

Långs roman ingår, även om han i viss mån bryter ny mark, i en finländsk tradition av antikens studier, som har ett bredare omfång i Sverige men ändå går på djupet även i Finland.

Sture Linnér, nestorn bland svenska antikforskare har i en av sina böcker (Mulåsnan på Akropolis, 1996) skrivit ett kapitel om "Bysans i Finland". Det bysantinska kulturinflytandet hittar man i Valamo klostret, i mynt, smycken och föremål, som arkeologerna grävt fram och i den karelska träarkitekturen och ortodoxa kyrkomusiken.

Emil Zilliacus (1878-1961), genial uttolkare av antikens dramatik och lyrik, kunde sitta på sin karelska gård Hapenensaari drömmande att han umgicks med Horatius ( i boken Lans och Lyra, nyutgiven 1997). Kanske sådde han fröet till Långs roman. Eller var det Holger Thesleff, professor i grekiska, som skrev ett av de många minnesorden om Zilliacus. Thesleff, i dag 80 år gammal, visar sig också ha läst Långs manuskript! Nu börjar det hetta till även i traditionen. "O, min skapare", Holger Thesleff skrev på 1960-talet två verk om pythagoreanska texter från den hellenistiska perioden. Jag är redan på väg till antikvariatet och biblioteket.

Fotnot: Fredrik Långs föregående roman Ryska kusinen (2003) väckte stor uppmärksamhet som en ovanlig kärlekshistoria. Den skulle ha legat bra till för Finlandiapriset men författaren drog den tillbaka från tävlingen. Stor kalabalik följde. För fem år sedan skrev han en bok med titeln "Något som liknar en roman av Fredrik Lång". Det är en bra ingång till hans författarskap.

Mer läsning

Annons