Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fördomar som underhållning

/

TEATER Skönsbergs Foolkets hus: Grottmannen av Rob Becker. Översättning: Louise Johansson. Regi och scneografi: Ville Virtanen. I rollen: Lars T Johansson.

Annons
Vad behövs för ett skratt? Kanske en fördom. För många skratt, knappt två timmar av mycket underhållande enmansteater? En samling fördomar, litet halsbrytande ibland, många lätta att känna igen, en och annan skamsen.
Så har ni Rob Beckers \"Grottmannen\", succé på många håll. Alldeles säkert när den nu också spelas på Folkets hus i Skönsberg.
Skratten är lika många som Beckers fördomar om manligt och kvinnligt. Ett och annat feminstistiskt nätverk skulle få mycket i halsen, en och annan mansschauvinist nicka instämmande. Beckers text är smart, den är kvick, den bollar med attityder, med vanor. Men som en teaterkväll: det blir inte tråkigt men tjatigt. Skratten må vara, humorn finns, det som saknas är en smula självironi i Beckers text.
Det tycks som tror han på alla fördomar han radar upp; som berättar han sanningen om män och kvinnor, mest om män, ty rollen är manlig och skulle passa bäst på en mansjour. Det är för all del intelligent många gånger, också en enögd höna som Becker hittar rätt ibland. Men det blir litet för mycket, till slut alldeles för mycket. Fördomarna skockar sig.
Det är inte regissören Ville Virtanens fel. Han har gjort en snabb, livfull iscensättning. Och alls inte Lars T Johansson, mannen i den enda rollen. Han är storartad som ståuppkomiker, vilket det är, mer än traditionell teater. Johansson passar till sådant. Han spelar på och med publiken och han har, med dottern som översättare, förankrat det i sitt eget privatliv. Nästan så mycket att det blir en smula pinsamt ibland.
Till beröm ska naturligtvis sägas att Johansson är mycket rolig. Han vet att underhålla sin publik. Bara han inte tänker på vad han säger, och publiken hellre skrattar än lyssnar på texten och det budskap den förmedlar: en samling klichéer, klyschor och fördomar. Ingenting annat.
Men kan skratt förlåta allt?

Mer läsning

Annons