Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Författardrömmar är känsliga

Annons
Jag kan inte låta bli att undra över om Bo Svensson någonsin ligger vaken om natten och oroar sig över alla förhoppningsfulla som gått på hans skrivarlinje om de sedan gått ett eller två år kvittar lika men som aldrig blev författare? Som aldrig nådde fram, trots att de gått och utbildat sig till just författare?
Tänker Bo Svensson någon gång ens tanken att han eller gruppen eller någon av de andra lärarna kan ha medverkat till att kväsa egenarten hos en genuin författarbegåvning?
Hemsöks sådana som Bo Svensson aldrig av tvivel? Av tärande osäkerhet?
Bo Svensson tycks tro att jag inte vet något om författarlinjer. Även där som i så mycket annat har han fel. Jag vet inte hur många de är vars berättelser om tiden på skrivarlinjer, även då från Skurups folkhögskola, som jag fått höra genom åren.
De har känt sig kuvade. De har känt sig lurade. De har känt sig bedragna. De har ofta kommit fram till slutsatsen att all den tid de lagt ner på att försöka utbilda sig till författare inte bara varit bortkastad. Den har varit destruktiv och i värsta fall förstört det de en gång hade av begåvning och kreativitet.
Antagligen ser inte Bo Svensson i sin upphöjdhet baksidan av sin egen verksamhet. Jag undrar om han ens är medveten om hur känsligt detta med en människas författardrömmar och skrivarambitioner är? Jag tror inte det. Då skulle han inte låta så grötmyndigt självgod som han gör.
Ty om Bo Svensson mot förmodan skulle ha rätt skulle ju landet vid det här laget ha sett en närmast explosionsartad ökning av antalet författare. Hur många tusentals och åter tusentals elever har vid här laget inte hunnit gå en eller annan kurs i författeri? Men trenden har ju länge varit den omvända. Antalet debutanter har varje år med några få undantag varit rekordlågt. Trots alla kurser, trots alla utbildningar, trots alla författarlinjer.
Siffrorna är entydiga. Statistiken förkrossande mot varje litet argument som Bo Svensson än drar fram.
Och om nu den fina förläggaren från det stora fina förlaget var så positiv, varför har då inte det stora förlaget gett ut Skurups skrivarantologi "Vegla vy"? Varför har de tvingats ge ut den på eget förlag?
Bo Svensson må skenfäkta och veva med invektiv hur mycket han vill. Han har ändå fel. Han är enbart ute efter att försvara sitt levebröd. Det går inte att utbilda sig till författare på en skolbänk. Så enkelt och så grymt är det.

Mer läsning

Annons