Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Författaren Kristina Sandberg på hembesök

/
  • Kristina Sandberg flyttade från Sundsvall 1991. Tanken att flytta hem igen med familjen från Stockholm har tänkts, men det är mycket som ska falla på plats. Nu kommer hon i alla fall till Bokia på torsdag kväll och berättar om sin romansvit.

Hon växte upp i Skönsberg, Haga och Alliero. Ville bli konstnär men blev författare. Och är just nu inne i folkhemstiden, där hennes karaktär Maj lever som hemmafru.

Tillsammans med författarna till ungdomsböckerna om Cirkeln besöker Kristina Sandberg Bokia på torsdag - på hemmaplan.

Annons

Hon började på konstskola, men skrivandet var hennes passion. Efter skrivarskola på Biskops-Arnö hamnade hon i Stockholm, där hon skrev, utbildade sig till psykolog och födde barn under några hektiska år.

Då skrev hon på somrarna och pluggade under terminerna, nu är det tvärtom: psykologarbete under sommaren möjliggör författaraktivitet under resten av året. Trilogin om folkhemstiden uppfyller henne: "Att föda ett barn" och "Sörja för de sina" har kommit; en tredje bok är på gång.

– Hela mitt litterära projekt har varit att skriva om vad som händer med kvinnor när de hänvisas till olika platser i samhället. Hur tidsandan styr oss, hur vi tänker om oss själva och vilka liv vi får, säger hon.

Hon är ingen förespråkare för hemmafrun: den moderna debatten romantiserar henne gärna och bortser från det ekonomiska beroendet, från monotonin och isoleringen. Men hemmafrun var en byggbit i folkhemmet: på samhällets massiva uppmaning skulle hemmet vara kärnan i tillvaron, en trygg plats där mannen trivdes så bra att han övergav det gamla superiet, och där den nya sortens människa skulle fostras.

– Det fanns så mycket moral inbyggt i det. Och kvinnorna slet. All sin kunskap med att till exempel ta rätt på råvaror måste de erövra. Männens arbete har alltid respekterats, men kvinnornas är heller inget att se ner på, säger Kristina Sandberg.

Hemmet var också tryggheten i en orolig värld av världskrig, modernisering, industrialisering. Kristina Sandbergs romanfigur Maj flyttar 1938 till Örnsköldsvik; råkar bli med barn med en fabrikörsson och gifter sig, fast de inte älskar varandra. Maj gör en klassresa men priset är högt.

Kristina Sandberg vill följa Maj till 70-talet, när pendeln svänger och kvinnorna ska ut i arbetslivet. Då man såg hemmafrun som en parasit i stället för samhällets ryggrad.

– Det finns något sorgligt i att kvinnorna, som bara gjorde vad som förväntades av dem, nu nästan föraktades och inte ansågs ha gjort något värdefullt, säger Kristina Sandberg.

Än i dag går dessa hemmafruar där som de fattigaste bland fattigpensionärer. Och i dag är yrkesarbete så upphaussat att hemmet håller på att bli ett fritidsboende som vi bara besöker när vi hinner. Med förlust av rötter, familjekänsla och trygghet.

Kristina Sandberg letar nu tid att ta ett rejält grepp på bok tre. Vad som kommer sedan vet hon inte.

– Det här är ett så stort projekt att det är svårt att tänka på annat. Men det blir nog något som skiljer sig rejält från det här, säger hon.

Mer läsning

Annons