Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förväxlingar och makabra symboler

/

Annons
Rum nummer 10
Åke Edwardsson
Norstedts
Åke Edwardson överträffar sig själv i sin senaste kriminalroman Rum nummer 10. Under alltmer tätnande spänning låter han ett mord på ett hotellrum utvecklas till ett kusligt drama som spänner över nutid och förgånget. Medan vintermörkret kryper gestalterna inpå skinnet dras läsaren med i lögner, svek och hämndbegär. Fem mord som likaväl kunde blivit sju blir kontentan av en iskallt agerande psykopats handlingar
Erik Winter är huvudperson för sjunde gången och Göteborg är spelplats. Winters egensinniga kollega Fredrik Halders spelar som alltid en viktig roll och det gör också de övriga medarbetarna från tidigare romaner, extra aktuella i dessa dagar, då svensk TV ger filmerna om kommissarie Winter i repris.
Det börjar på rum nummer 10 på hotell Revy, där en ung kvinna hängts efter att ha skrivit ett svårbegripligt brev till föräldrarna. Winter påminner sig rummet. Ett av hans första fall, ännu ouppklarat, förde honom dit för nästan två årtionden sedan. Det var sista anhalten för en kvinna som försvann.
Så nystas historien fram och tillbaka och en rad människor dras in. Identitetsbyte, förväxlingar och makabra symboler driver upp pulsen liksom en ung jagad kvinna som till och från skymtar i berättelsen.
Och medan allt detta pågår lär sig Winters yngsta dotter gå, Halders sjunger sina trudilutter i polisbilen och Winter röker sina dyra specialimporterade cigarrer, njuter sin whisky och sin jazz och beträder brottsplatserna i sina handsydda skor. Också spanska solkusten, där hans mamma huserar, finns liksom tidigare med på ett hörn.
Åke Edwardson är en suverän berättare av våldsamma historier av tre skäl:
Han kan tvinna en historia så den fullkomligt drar åt strupen på läsaren.
Han kan fylla den med de vardagens väsentligheter som utgör människors liv.
Hans språkbehandling är mästerlig.
Mitt i alltsammans smyger han in lite ordkunskap, som när han lirkar in begrepp som \"kura skymning\" och \"finrum\" i berättelsen, eller påminner om att ordet \"malaria\" betyder \"dålig luft\".
Men boken rymmer en språklig sak jag retar mig på: Uppradandet av orden \"nej, ja, nej, ja\", när poliserna sitter och testar sina teorier. Första gången känns det fräscht men när det blir till ett mantra tröttnar man. Dock är det enda gången man tappar fokus i Rum nummer 10.

Mer läsning

Annons