Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Framtiden ser vi inte bakåt

/

Annons

Det började som en skakning på övre däck. SCA meddelar utan större dramatik att man innan nyåret kommer att ta en pappersmaskin på Ortviken ur drift. Nyheten var knappast oväntad och kanske var den inte heller dramatisk. Egentligen. Ingen seriös bedömare har nämligen på senare år kunnat visa på tidningspapperets lysande utsikter. Utom Sundsvalls kommunkontor som surrat sig vid masten i övertygelsen om att Ortvikens pappersproduktion skulle öka med 300 % inom ett par år för att med det motivera bygget av en containerterminal (!?)

När nu det väntade beslutet kom så går det inte att klandra SCA för det. Det är bara ett i raden av rationella beslut om företagets framtid som kommer att tas under de närmaste åren. Beslut som med största sannolikhet kommer att innebära nya prövningar för Ortviken. I en bisats till beslutet att lägga ner maskin nr 2 meddelas också att försöken att åstadkomma nya utvecklingsprodukter inom grövre papper läggs ner – av brist på lönsamhet!

Det finns egentligen inte mycket att säga om SCA:s motiv bakom beslutet. Ingen vill ju äventyra hela företaget. Möjligen bör det dock få oss vanliga dödliga att fundera lite extra på hur en framtid, som inte behöver vara avlägsen, då SCA och Ortviken kommer att se helt annorlunda ut. Om de ens finns kvar i Sundsvall? Finns Kubal?

Å andra sidan så finns ju knappast Petersvik heller.

En framtid utan SCA har för många säkert verkat väldigt skrämmande men tänker man efter så har tecknen i skyn varit tydliga under många år. Man behövde bara fråga någon som jobbade inom media hur de såg på papperstidningen. Snacka om iskalla prognoser!

Vad som nu skrämmer mest och kan göra en rädd och orolig på allvar är med vilken tystnad allt detta passerar i staden. Politikerna kniper som en rad programmerade ruggugglor på en telefontråd. Sundsvallsborna i gemen går runt i staden och försöker lite planlöst låtsas om ingenting. Kommundirektören tuggar grus på sitt kontor och låtsas som att han har full koll, fast alla genomskådat charaden för länge sedan. På torget vajar flaggor om mästare och huvudstäder om vartannat och i Stadshuset vinkar Näringslivsbolaget i fönstren. Heja Sundsvall!

Hallå! Is there anybody out there?. Citat från känd brittisk poplåt.

Tro inte att jag menar att det måste vara något fel på Sundsvall. Verkligen inte!

Nej, felet ligger däremot i oss själva och i att vi har så förtvivlat svårt att skiljas från drömmen om stadens fornstora dagar. Vi får å andra sidan inte särskilt mycket hjälp till något annat heller. Kommunen vaggar oss dagligen med bilden om en tid då allt var frid och fröjd och SCA med alla sina direktörer såg till att hjulen snurrade och ordnade köttbullar på allas bord.

Det är dags att inse att den tiden är över. Om vi tittar ut i världen så ser vi det. Liverpool, Göteborg, Newcastle, Bilbao med flera. De stora industriella projektens epok i Europa är för alltid förbi. Sundsvall kan inte blunda för det längre.

Vi måste också inse att det idag jobbar dubbelt så många människor på Hisingen i Göteborg som under de stora varvens glansdagar. Det trodde ingen för 20 år sedan!

Att binda oss fast vid drömmen om att det förflutna ska rädda oss kommer att fördröja framtidens inträde här uppe i åratal mer än nödvändigt. I själva verket tror jag att detta krampaktiga fasthållande kan vara en av orsakerna till att vår landsända och brukssamhället Sundsvall fortsatt att halka efter när det gäller tillväxt och utveckling.

Tänk om det är så att en helt ny typ av modern kreativitet ligger förborgad bakom hörnet och väntar på att få släppas fri bara vi släpper taget om drömmen om dåtiden? Kreativitet som ser ut på ett helt annat sätt än förr?

Det kommer att bli en kamp för att nå dit – men resan kommer att vara mödan värd.

Men först måste vi befria oss från den förlamande tystnaden – och börja prata öppet med varandra om hur vi vill ha det. Vi kan inte gå in i framtiden – baklänges - tigande.

Mer läsning

Annons