Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från Hadrianus till Numerianus

BOK
Kejsarhistorier. Översättning av Ingemar Lagerström.
Wahlström & Widstrand (Klassikerserien)

Annons
Kejsarhistorier ("Historia Augusta") är den samlande titeln på en rad biografier, från Hadrianus tillträde 117 e kr till Numerianus död år 284. Tillsammans med Suetonius berömda Kejsarbiografier (som också ingår i
Klassikerserien) omspänner levnadsskildringarna tre av Roms fyra sekler långa kejsartid. Översättaren Ingemar Lagerström har härvidlag genomfört ett praktfullt arbete, som inte bara präglas av ett stilistiskt klart språk, utan också av intressanta och upplysande förord och en diger och samvetsgrann notapparat.
Historia Augusta betyder "Vördnadsvärd historia" på latin, och nåja kanske det också, men de vanvördiga inslagen i kejsarnas privata liv är desto vanligare. De sex olika författarna till de trettio biografierna (i denna utgåva reducerad till sjutton) verkade omkring år 300, och texterna betraktas överlag som trovärdiga av forskningen, med undantag av de så kallade "mindre" biografierna (över tronföljare och tronpretendenter), som av allt att döma innehåller sådant som måste betecknas som rena fantasier.
Lagerström själv medger att Kejsarhistorierna "kanske inte anses tillhöra världslitteraturen". Och visst, de äger inte Suetonius stilistiska elegans och känsla för disposition i schematisk ordning staplas kejsarens liv, regeringstid, egenskaper, död och ärebetygelser efter hans död prydligt upp men har naturligtvis en självklar historisk relevans. Här är det alltså bara att vältra sig i intrigerna, de politiska strategierna och det oändliga namndroppandet från maktens korridorer, som sammantaget ger oss en ovärderlig kunskap om slagen på fälten och i senaten. Att man till på köpet får privilegiet att också rysa inför alla gruvligheter (som att Commodus ofta blandade mänsklig avföring i de dyraste maträtter), stolligheter (som att Aelius lät göra soffor och bord av rosor och liljor) och roande skvaller (som att den sympatiske och bildade kejsarfilosofen Marcus Aurelius, för att åtminstone försöka likna en maktutövare, då och då tvingades "bege sig till en djurhetsning") gör ju inte läsningen mindre kittlande.
Vad kejsarhistorierna framför allt visar är att Rom kunde bevara sin storhet snarare trots än tack vare alla dessa allmänt bindgalna imperatorer. Den mäktiga civilisationen var fastmera ett resultat av ett väl genomtänkt politiskt system, en sofistikerad militär organisation och en framgångsrik nepotism, som i Hadrianus exempel innebar att göra alla goda vänner rika, "till och med utan att de behövde be om det".





Mer läsning

Annons