Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

G-P krossar kulturen

Annons
Vid årsskiftet avgår Mikael van Reis som Göteborgs-Postens kulturchef, efter knappt ett decennium. Därmed bryts en lång rad av erkända, respekterade kulturchefer på tidningen. Efter det hjörneska hugskottet Karl Beijbom Berndt Eklundh, Sune Örnberg, Tomas Forser, Ingrid Elam.
Efter van Reis kommer en nyhetsjournalist, internt rekryterad, utan erfarenhet av kritik och opinionsbildning. Samtidigt samordnas de traditionella kultursidorna med den kulturella reportageavdelningen Gränslöst, med en gemensam chef. En kulturchef som därmed får två herrar, både chefredaktören för opinionssidorna Peter Hjörne och allmänredaktionens nyhetschefer.
Allt detta har beslutats utan kulturredaktionens medverkan; i en stor artikel häromdagen protesterade medarbetarna mot förfarandet och förändringen.
En intern tidningshistoria kan tyckas, i landets näst största morgontidning. Men egentligen något annat: ett tecken i tiden. Vad ledningen för G-P gör är vad som gjorts mindre drastiskt på andra tidningar eller planeras, också på ST vad jag tror. Utrymmet för kritik och opinionsbildning minskar till förmån för mer lättsmält, mer underhållande och mer innehållslös läsning. Den svenska dagspressen förnekar sig inte: seriöst kulturmaterial ses, med mycket få undantag, som ekonomisk belastning och kommersiell återvändsgränd.
Det är inte ens nytt. I sin bok om det 175-åriga Aftonbladet, \"Aftonbladet inifrån\", berättar Rolf Alsing hur den dåvarande kulturchefen, det var 1986, Peter Curman, kördes över av tidningsledningen i ett personalärende Curman ville ha kulturmedarbetaren Sverker Tirén som redaktionssekreterare, ledningen utsåg i stället nattchefen Håkan Jaensson, vars enda merit för tjänsten var att han skrivit några barnböcker, aldrig kulturartiklar men ansågs vara en utmärkt nyhetsjournalist. Med mild men tydlig ironi försvarar Alsing chefredaktör på den tiden åtgärden och skildrar närmast föraktfullt den debatt som uppstod i den litterära och kulturella världen efter Curmans avgång.
Tanken, menar Alsing, med att tillsätta Jaensson var att fräscha upp kultursidan och blåsa liv i den kulturredaktion Curman ärvt från Karl Vennberg och Axel Liffner, enligt kritikerna \"en likkammare\" där medarbetarna \"dog stående\".
Jaensson blev med tiden kulturchef men har knappast förnyat kulturjournalistiken och är en sällsynt skribent på AB:s kultursidor. Att den ende som stödde ledningen var Jan Guillou säger en del om stämningsläget liksom om Alsing som nöjd noterar detta stöd i striden.
Något liknande är på väg på Göteborgs-Posten: en kulturredaktion nonchaleras av en oförstående, mer eller mindre okunnig tidningsledning. Den status GP-kulturen har i dag riskerar att gå förlorad; den tradition som funnits bryts till förmån för innehållslös underhållning. Mikael van Reis avgång markerar slutet på en glansfull epok, den som en gång skapades av Peter Hjörnes farfar, Harry Hjörne, och vårdades av hans far Lars.
Erfarenheten säger att det inte är det sista som händer: liknande händelser har påfallande ofta fortplantat sig till andra tidningar.

Mer läsning

Annons