Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Galghumor för små scener

Annons
Visa/dikt
Lugn Allan
Teater Västernorrland
Blå Katten
Den som tror att visan var ett 70-talsfenomen har fel. I alla fall lever den i Teater Västernorrlands nypremiär av och kommande turné med Lugn Allan, en minishow för de små scenerna och sällskap som vill äta, dricka och umgås vid sidan av scenupplevelsen.
Att Allan Edwall också var visdiktare är inte så bekant. Hans texter är burleska och rufsiga; de kryllar av bondsk finurlighet och köksbordsfilosofi, det mesta till glada hambo- och marschtoner. En hel del 70-tal finns det i dem: dialekten och kängorna åt klassamhälle, kapprustning och Svenssonliv.
Här kombineras hans visor med Kristina Lugns texter. Om han står med ena benet i bondesamhället och vänsterepoken är hon satirikern över nuet: med stor självironi petar hon fram alla samhällets absurditeter och driver hårt med dagens vardagspsykologiska floskler.
"När jag öppnade skafferiet för att ta mig något näringsriktigt såg jag hur skadedjuren börjat para sig i farinburken" och "Förekommer det att du undrar hur du ska kunna uthärda dig själv hela dan" kan ingen annan än en Lugn åstadkomma.
Vissångare ska ju inte vara operastjärnor utan vanliga människor med sångröst: i visan är det budskapet, inte sångprestationen, som är viktig. Andreas Liljeholm och Åke Arvidsson är kraftfulla vissångare. Framför allt är de scenkonstnärer och de små teatrala gesterna som förstärker humorn är en liten njutning. Örjan Lidén fyller väl uppgiften som kapellmästare och musikaliskt ankare.
Lugn och Allan, sammanvävda också i Andreas Liljeholms och Åke Arvidssons androgyna klädsel, betraktar livet utifrån och finner svart i det vita och ett och annat leende i det svarta. Mycket är också mest charmfullt och trivsamt prat, fyllt av språkliga lekar men inte djupare än vad en festpublik tål.
Men i samma stund som vi ler blir vi lurade. I galghumorn ryms en dyster syn på tillvaron: på nöden som vi aldrig vill göra något åt, på kärlekens omöjlighet. Den är clownens till skratt förklädda gråt över människans futtiga lilla liv.
Allt stort och starkt är byggt av smulor, säger Edwall. När allt är så bedrövligt finns inget annat att göra än att skratta åt det.


Mer läsning

Annons