Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gaza, Gud och hat

Annons
De resor som är och har varit en viktig del av mitt liv välsignar mig med en tro på människors godhet, men det finns platser där våld och misstänksamhet dominerar. Så var det när jag för en tid sedan reste längs gränsen mellan USA och Mexiko. Men det var inte det värsta jag upplevt. Israel och de palestinska områdena i Gaza är värre. Aldrig har jag mött så mycket hat. De som inte var uppfyllda av hat berättade att det en gång hade varit annorlunda. En gång, berättade palestinier i Khan Yones i södra Gaza, hade de israeliska bosättarna kommit till den palestinska marknaden i staden och handlat.

Nu är människorna på båda sidor av den israeliska muren ockuperade av hat. Det var svårt att tala med de palestinska män som ville döda. Så svårt att det inte gick att föra förnuftiga samtal. Grunden för svårigheterna kan sammanfattas i ett ord: GUD. De av hat uppfyllda unga männen hänvisade till Gud när jag frågade med vilken rätt de ansåg sig kunna döda andra människor. Femte budet är annars rätt enkelt: Du skall icke döda. Tanken på att komma till Guds himmel för att man dödar är grotesk. Det var ändå vad de fanatiska palestinierna hela tiden sade. Om Gud vill. Mitt svar var enkelt. Gud finns inte. Om han hade funnits hade han aldrig givit klartecken till mord.

Jag tror inte på Gud, har aldrig gjort det och hoppas att jag aldrig kommer att göra det. Den ondska jag möter under mina resor bor i människor med en fanatisk tro på Gud. De fanatiska palestinier jag talade med blev, för att säga det milt, upprörda när jag öppet förklarade att jag inte tror att Gud finns. När jag förklarade att jag anser att religionen är vår tids vidrigaste alibi för ondskan lyste vreden i männens ögon. Deras gudsbetingade hat fyllde dem med tankar på att döda bosättarna på andra sidan muren.

Jag träffade de israeliska bosättare som låg på andra sidan muren och pricksköt på barnen i Khan Yones. En dag såg jag krypskyttarna skjuta på pojkar som spelade fotboll på en gata. Bosättarna har fördrivit palestinierna från deras hem och byggt nya bostäder på den stulna marken. Varför? frågade jag. Bosättarna hänvisade till Gud. De ansåg sig vara det utvalda folket som Gud givit rätten att bo där de bodde. Att de under tusentals år inte hade nyttjat den rätt de ansåg sig ha betydde ingenting för dem. De hänvisade till en bok i vilken de menade att Gud givit dem rätten att fördriva människor från deras hem. Om dessa människor vägrade flytta och gjorde motstånd ansåg bosättarna sig ha rätten att döda dessa människor.

I Sverige och andra upplysta länder har religionen förlorat sitt grepp om människor. Gudskelov! I många länder är det annorlunda. Jag drömmer om en värld där Gud har samma betydelse som andra fiktiva personer, som Kalle Anka och Fantomen ungefär. Utrymningen av de israeliska bosättningarna i Gaza är ett litet steg mot en sådan värld. Utrymningen är en seger för de icke troende och ett nederlag för de som tror att hänvisningar till Gud rättfärdigar mord.


Mer läsning

Annons