Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gnället som livshållning och gruppgemenskap

/

Att gnälla kan ge fördelar kortsiktigt, menockså bli destruktivt. Vågar vi lämna offerrollen och sluta gnälla? frågar Iso Porovic.

Annons

Törs vi?

Törs vi bli lyckliga?

Luther på den ena axeln och Jante på den andra. Det verkar vara en naturlig fallenhet att vi hänger upp oss på allt som är negativt eller allt som har gått dåligt.

Väldigt sällan fokuserar vi på det som är bra. Jag ser mig själv i spegeln, då och då, för att påminna mig om just detta. Skaka av dig Luther och Jante och bli positiv.

Enligt forskare i Lund gnäller vi i Sverige i snitt en månad per år och person. Det kostar ett medelstort företag omkring 17 miljoner kronor. Det kallas psykosocial spilltid och är ineffektivt. Gnäll har också andra namn och benämningar. Till exempel att man lättar på trycket eller rensar luften. Ämnena kan vara vad som helst. Vädret, styrkan på kaffet, dålig ventilation, brist på toapapper, priset på semesterresor eller att kopieringsmaskinen inte fungerar. Det här verkar stimulera den del av hjärnan som indikerar erfarenhet.

Gnället skannar av den andre, tolkar hållning, klädstil, eventuell ögonkontakt, svettningar, ålder, kön, ring på fingret eller inte, uttal som påvisar bildning eller klass, samt ger en känsla av om vi gillar personen i fråga eller inte. Det här går ganska snabbt, men några gnällfraser ger oss alltid extra tid.

Nämn något negativt och du får genast medhåll och blir som en i gänget. Det är lättaste sättet att bli accepterad och så småningom etablerad i en krets i ett samhälle. Det gäller att visa att vi alla dignar under samma bördor, att vi spelar i samma division - att man är vänligt inställd till gnället och att vi är vi. Det gäller att öppna lönekuvertet med en djup suck och samtidigt undra om det är någon idé, att ens andas mer. Allt är ändå skit.

Politik, arbetskamraters arbetsinsats, deras lön, den egna lönen, senaste utvecklingssamtalet, chefen, elpriset och - inte att förglömma - parkeringsavgiften. Gnället ger en underbar struktur för gruppgemenskap.

Vad som är viktigt att tänka på, för att inte själv bli allt för inblandad, är att orsaken till det negativa nästan alltid bör läggas på en part eller faktor utanför en själv. Sen är det också viktigt att välja objekt med omsorg. Ett gnällobjekt får inte riskera att väcka sympati.

Här är några tips: Träna på att sucka och samtidigt himla med ögonen. Lär dig några fraser som: "Jag vill inte gnälla, men....", "Är det inte för hemskt att....", "Jag tror att jag blir tokig...."

Skillnaden mellan gnäll och missnöje är hårfin. Missnöje kan utvecklas till mobbning, sjukskrivningar, minskad produktion, effektivitetsförlust, dålig arbetsmiljö och fackliga konflikter. Missnöje är i vissa fall ren uppvigling och ska stoppas med hela handen, direkt. Gnäll däremot är nästan som kritik och ska bemötas med respekt.

Att gnälla ger ändå viss lindring i stunden. Man får bekräftelse och sympati och dessutom slipper man göra något åt problemet. Kortsiktigt ger det alltså vissa fördelar och belöningar, men på lång sikt mår man dåligt av det och blir också impopulär i gruppen. Det kan sluta med att gnällarna gnäller på dig. Där kommer han, han som alltid gnäller på allt. Med Luther på ena axeln och Jante på den andra, drivna av den konungsliga svenska avundsjukans bittra eld.

Tänk om vi istället kunde alstra energi genom att tänka positivt, säga något uppskattande. Jag är övertygad om att det skulle ge så mycket mer, mer kraft och bättre resultat. Vi skulle växa som människor och vi skulle våga mer. Det kan till och med vara så att det är den verkliga nyckeln till framgång och lycka. Prova att istället för att gnälla på något, tänka något positivt. Förvånas sen över resultatet.

Att kritisera och ifrågasätta måste få vara ett sätt att agera och bli delaktig i utvecklingen. Verkligen. Detta är en mänsklig rättighet.

Men vi måste våga sluta processa i evighet och älta!

Jag ältar, alltså finns jag! I denna sats ser kanske många en säker kunskap, trygghet som inte kan betvivlas?

Törst efter gnället är kanske ett sätt att lämna anonymiteten men samtidigt skydda sig, bygga en fästning mot sina nära och kära?

Att gnälla är för många kanske en förklädnad för opportunism, lättja, kaosskapande och passivitet?

Men är det då bara viktigt att vi får känna oss utsatta, att vi är offer och att vi själva inte klandras för vårt tillstånd?

Vågar vi vidta lämpliga åtgärder och förändra vårt tillstånd? Först förändra oss själva?

Törs vi bli lyckliga?

Törs vi?

Nej. Jag vill inte gnälla på gnället. Absolut inte.

Mer läsning

Annons