Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör uppror — men med lättja

BOK
Corinne Maier: Hej Lättja. Om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet.
Översättning: Agneta Sellin (Svenska Förlaget)

Annons
Det är viktigt för en chef att framstå som handlingskraftig, det är det han har bra betalt för. Därför är det vanligt med omorganiseringar när en ny chef tillträder. Det krävs stora insatser för att upplysa och intressera alla anställda för ett förnyelsearbete. Allt ska förändras för att till slut bli så som det alltid varit.
Ja, så menar i alla fall Corinne Maier i Hej Lättja att det går till. En bok som handlar om en krass företagsvärld där skenet är viktigare än prestationen, vinsten är allt, flexibiliteten helig och flosklerna oräkneliga. Maier är nationalekonom och forskare på EDF, det franska statliga elverket och när hennes bok kom ut förra året i Frankrike väckte den stor uppmärksamhet och toppade snart försäljningslistorna.
Hon påstår att lönearbete är den moderna formen av slaveri. Därför driver hon tesen att det nu är dags för de anställda att snylta på företagen såsom de i flera år utnyttjat tjänstemännen med sin marknadsfundamentalism.
Ingen är garanterad jobb längre efter sin utbildning, pensionerna är hotade, företagen kräver mer för mindre lön och undersökningar visar att en stor del av alla anställda är överkvalificerade för sina jobb. Det är dags att slå tillbaka mot företagen och undergräva deras makt, tycker Maier.
Eftersom det idag är nästintill en ynnest att få en fast anställning rekommenderar Maier att man ska se till att inte stöta sig med någon. Var lydig, artig och håll låg profil. Medelmåttighet och anpassning är kvalifikationer som man, enligt Maier, kan komma långt med. Vidare ska man se till så att alla tror att man arbetar ihärdigt. Det gör man exempelvis genom att gå omkring med pärmar under armen, sitta kvar länge på jobbet om kvällarna (man kan ju alltid läsa en bok eller surfa lite) eller genom att anamma företagsspråket, med vilket man sprider dunkla meddelanden omkring sig och samtidigt ger intryck av att vara välunderrättad.
Med glatt humör och vass penna skrider Maier till verket och tar hål på storföretagens uppblåsthet. Hon kör över dem så det skvätter och en efter en drar hon undan de dimridåer som näringslivet lägger ut för att hålla oss i schack. Men ett förbehåll. Boken speglar franska förhållanden och de går inte att jämföra rakt av med svenska.
Både byråkratin och hierarkin har starkare rötter i Frankrike än i vårt land, vilket naturligtvis påverkar trögheten i systemet. Men principerna efter vilka de arbetar skiljer sig inte mycket åt där och här. Därför kan även jag som svensk känna igen mig i hennes bitska framställning av en värld där mänskligheten hela tiden bara springer efter mer och mer och mer och mer.

Mer läsning

Annons