Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Greider gör poesin politisk

/

BOK Bakom tv´n ändrades ljuset. 56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider. Bonniers

Annons
Göran Greider har redan fått kritik för sin antologi politisk dikt, \"Bakom tv\'n förändrades ljuset\", mest oförsonligt av Göran Sommardahl i Kulturnytt som räknade upp alla poeter och dikter Greider borde tagit med i stället. Det är en kritik som skjuter över målet och är ogenomtänkt.
Greider skriver redan i inledningen att det är hans personliga smak som bestämt urvalet, \"jag har valt dikter jag tycker om och någon annan skulle valt andra\". Så varför kritisera? Det här är Greiders urval och alltid kan någon sakna någon eller något, det är antologins särart mer än begränsning.
Se i stället vad Greider valt.
Han har valt generöst. Lyckas man pussla ihop Verner von Heidenstam och Suzanne Osten i samma bok, eller Lina Ekdahl och Strindberg, är det åtminstone ett urval med stor generositet och än större fördomsfrihet. Det är det intressanta med Greiders antologi: han har en vidsynt blick för vad som är politisk poesi.
Den som använder antologin för att bestämma vad som är politisk dikt får det svårare. Vad är den politiska avsikten med Werner Aspenströms dikt om sardinen som \"vill att burken öppnas emot havet\"? Inget skulle de flesta säga. Men den finns i Greiders urval. Det intressanta är att just detta ger dikten en något annan innebörd än den får i andra sammanhang.
Greider avstår i den inledande essän från att definiera politisk poesi men gör det genom sitt urval. Om allt håller inte alla med. Men det är med politisk dikt som all annan: den blir till, får form, färg och innebörd först hos läsaren. Så det som inte tycks politiskt blir det när någon läser det så.
Då kan urvalet mycket väl bli som Göran Greiders. Att han valt säkra nummer som Erik Blombergs om Ådalen 31 (men märkligt nog inget av ådalingen Birger Norman) eller Göran Sonnevis Vietnamdikt som givit antologin namn må vara honom förlåtet.
Ur halvglömskan drar han så väl Heidenstams \"Medborgarsång\" (\"Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar\" som Ture Nermans \"Den vackraste visan\" om första världskriget, Lars Forssells \"Jag står här på ett torg\" som Petter Bergmans \"Den 20 december 1967\", Stig Dagermans \"Till Spaniens frihetskämpar, levande och döda\" som Karl Gerhards \"Den ökända hästen från Troja\".
Det är, visar det sig, en välfylld skattkista Greider haft att tillgå; mer än de flesta kanske anat är svensk poesi mer eller mindre politisk. Nämligen om man undviker att slå poesin i ideologiernas band eller binda den i partifållor. Då är det också självklart att ställa Tomas Tranströmer vid sidan av Kristina Lugn, sammanföra Majken Johansson med Bodil Malmsten, Elmer Diktornius (det finlandssvenska får också plats) med Lars Norén.
Greiders urval är intressant, omväxlande, tilltalande, mer sällan utmanande, en och annan gång överraskande. Till varje dikt här finns en dikt per poet har han skrivit en miniessä som presenterar poet, dikt och tid. Det är ofta läsvärt.

Mer läsning

Annons