Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

H C Andersen får liv i roman

/

BOK
Stig Dalager: Resa i det blå – en roman om H C Andersen. Översättning: Ulla Ericson.
(Alhambra)

Annons
Lakanen är fuktiga, nästan blöta av nattens svettningar. De klibbar mot kroppen som nylimmade tapeter. Munnen däremot är snustorr, tungan svullen. Väggarna i rummet böljar som gardiner i en mild sommarbris. Han vet inte riktigt var han är. Han har lyckats glömma det under den långa natten. Hans minne och de sönderfläkta resterna av hans medvetande flyter som en ensam flotte på ett övergivet hav.
Vem är jag? Vad har jag gjort med mitt liv? Vad var egentligen meningen med allt? Alla dessa ord. Alla dessa berättelser som med blåa bläckets egen fart strömmat genom min nötta penna vad var syftet med alla dessa meningar?
Feberns heta fingrar gräver sig djupt in i hjärnvindlingarna där han ligger nerbäddad och sjuk. Världen flimrar och fladdrar likt ett slocknande ljus bakom hans ögonlock. Den vänliga Fru Melchior passar upp och sköter om honom. Doktor Meyers besök blir allt tätare. Det enda han i regel kan äta är havresoppa.
Ute är det högsommar. Hans fönster står öppet. Ljumma vindar leker, fåglarna sjunger och året är 1875. Hans Christian Andersen håller på att dö och morfinet är både milt och mordiskt. Det dödar minnena, både de goda och de onda. Men mellan medicineringarna dyker de upp, alla minnesbilderna, blixtrande klara och tydliga som såg han händelserna inträffa i just detta nu, rakt framför sig.
Den danske författaren Stig Dalager, upphovsman till ett flertal högintressanta diktsamlingar och romaner (inte minst då den tre band starka sviten "Tilfældige forbindelser"), har påpassligt skrivit en bok om H C Andersen med titeln "Resa i det blå". Första reaktionen i slutet av detta ovanligt långa och lite väl jublande jubileumsår kan lätt bli nej, inte en till, inte mer H C Andersen nu! Men, det ska jag villigt erkänna, jag kapitulerade snabbt. Ty "Resa i det blå" är en ovanligt stark och suggestiv gestaltning och inträngande skildring av den gäckande sagokungens liv.
Det är långt ifrån enbart ett sympatiskt porträtt som Stig Dalager tecknar. Snarare tvärtom. H C Andersen var en människa som hade ett smått hysteriskt och omättbart behov av att bli sedd, att få erkännande och beröm. Denna drift ty det måste man kalla den kom att prägla hela hans liv och givetvis fylla det med oändlig smärta och svidande missräkningar. Samtidigt måste det också ha varit hans räddning, denna jakt efter att komma uppåt, framåt; alltid vidare mot nya hägrande och högre mål.
Det är annars svårt att förstå hur denne fattige skomakarson från Odense lyckades slå sig fram, mot alla odds, inom den i Köpenhamn rejält korrumperade teatervärlden. Det var en liten och sluten värld som helt styrdes av tidens store dramatiker och teaterdirektör Johan Ludvig Heiberg och hans hustru, skådespelerskan Johanne Luise Heiberg. Det maktfullkomliga paret blev snabbt uttalade fiender till Andersen.
H C Andersen var länge en osedvanlig tragisk figur. Alla hans försök misslyckades. Han ville dansa balett. Det dög han inte till. Han ville bli skådespelare. Det dög han inte till utan fick nöja sig med små statistroller. Hans ungdomstid var en tid av ständiga motgångar och medveten förnedring från omgivningen. Även hans kärleksaffärer var under hela hans liv misslyckade. Han älskade den ena kvinnan efter den andra och aldrig besvarades egentligen hans längtan. Därtill då hans homoerotiska drömmar och frustrationer.
Med skrivandet vaknade självmedvetenheten på allvar. H C Andersen var fortfarande föremål för förlöjligande utspel och påhopp. Han var ett tacksamt mål, inte enbart genom sitt en aning aparta utseende, utan kanske främst på grund av sin tillgjordhet och odrägliga självupptagenhet. Hans äregirighet var glupsk. Och under alla sina utlandsresor kuskar han senare i livet från hov till hov, lika beroende av inställsamt smicker som en sockersjuk av insulin.
Stig Dalager lyckas verkligen att väcka liv i den sönderhyllade och alltmer stenstodsliknande sagofarbrodern H C Andersen genom att med stark inlevelse och stor sakkunskap skildra olika episoder ur diktarens liv; minnen som stiger fram, halvt hallucinatoriska och halvt verkliga, för den döende Andersen där han ligger nerdrogad av morfin och desperat letar efter sina löständer. Genom att även lyfta fram H C Andersens osympatiska sidor blir porträttet levande, det blir äkta och djupt trovärdigt. Det blir till en bild som avviker från den gängse. Hos Stig Dalager blir H C Andersen inte en sagofabror utan en rastlös och olycklig författare, en mycket medveten författare, medveten om både sitt skapande och dess funktion för hans eget inre välbefinnande.
"Resa i det blå" är helt enkelt en stor läsupplevelse, inte minst tack vare att Ulla Ericson lyckats så väl och skickligt med att föra över Stig Dalagers vackra och ofta lyriska språk till svenska.

Mer läsning

Annons