Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hammarskjöld före FN

/
  • Tillsammans med gamla vänner: Dag Hammarskjöld hälsar på utrikesminister Östn Undén och förra statsrådet Rikard Sandler på besök i FN:s generalförsamling.

BOK Beata Losman (red):Ur småländska rötter. Släkten Hammarskjöld från mitten av 1800-talet till slutet av 1900-talet.Biografier och minnen utgivna av Hammarskjöldska släktföreningen.

Annons
Ett par mil utanför Vimmerby ligger Tuna Gård. Det är en viktig plats för den vittförgrenade Hammarskjöldska släkten. Här finns åtskilliga minnen i form av brev, böcker, dokument, porträtt m.m.samlade. Flera \"Hammarskjöldar\" - om också med litet varierande stavning har satt spår i historien. Men många kanske hellre velat heta Svensson än Hammarskjöld och önskat leva sina strävsamma liv i lugn och ro, skriver historikern Beata Losman, redaktör och huvudförfattare i förordet till Med småländska rötter. Hon är själv släktmedlem och har nu efter flera års arbete publicerat en fortsättning på den omfattande krönika om ätten Hammarskjöld som kom 1915 och som skrevs av Nina Hammarskjöld.

Utöver Beata Losman har också andra släktingar skrivit, var och en om dem de känt bäst. Självfallet är en bok som den här mest lockande för släktkretsen. Men även andra med intres-se för person- och kulturhistoria har mycket att hämta, t.ex. kapitlet om Hjalmar Hammarskjöld (1862-1953). Märkligt nog finns alltjämt ingen biografi om honom varför Losmans sammanfattande kapitel är välkommet. Han var landshövding i Uppsala 1907 till 1930 med avbrott tre år under första världskriget, då han på grund av livsmedelsbristen kallades Hungerskjöld. Han var superbegåvad, för att tala nyspråk, men känd för sin kantighet och sitt ensamhetsbehov. \"Resan till Stockholm i fredags aflöpte utan både sällskap och andra missöden\" skrev han t. ex. i ett brev till hustrun. Han kallades ibland för Enslingen på Slottet.

Ett efterföljande kapitel heter De fyra Hjalmarsönerna. Där berättas om Bo, jurist, statssekreterare och landshövding, Åke, jurist, internationellt verksam i Genève och Haag samt Sten, författare och journalist. Om den fjärde och yngste sonen, Dag, har mycket talats och skrivits, särskilt i år då ett sekel gått sen han föddes. Mest har det handlat om hans postuma dagbok Vägmärken samt om hans insats som FN-chef 1953-1961 då han gjorde generalsekreterare-ämbetet till en maktfaktor i det internationella spelet. Däremot har föga forskats och skrivits om hans offentliga roll före FN-tiden. Desto värdefullare är därför historikern Hans Landbergs bidrag i släktboken kallat \"Dag Hammarskjölds väg till FN\".

Det är en välformulerad och klargörande analys av Dag Hammarskjölds roll som ung, radikal nationalekonom, som hög ämbetsman, statssekreterare i finansdepartementet, kabinettssekre-terare i UD och slutligen som statsråd innan kallelsen i dubbel mening kom till tjänst och tjänande i världssamfundet. Hela tiden höll han fast vid sitt partipolitiska oberoende trots sitt nära samarbete med Ernst Wigforss, socialdemokratins ideolog, men också med politiker från andra läger. Han hade en central roll under krigsårens och efterkrigstidens ekonomiska poli-tik. Det gällde bl.a. i fråga om Marshallhjälpen för Europas återuppbyggnad, komplicerade kredit- och valutaförhandlingar med England och inte minst USA, som sett med misstro på vår neutralitet och krävde en kärvare hållning mot öst. Att Hammarskjöld de åren fick en viktig inskolning och värdefulla kontakter för sitt kommande FN-uppdrag är klart.

Landbergs bidrag i Beata Losmans välredigerade och imponerande krönika, liksom det i UD:s och Atlantis medialt ouppmärksammade internationella antologi om Hammarskjöld, Freden som äventyr, är med nödvändighet rätt kortfattat. Det finns all anledning att se fram emot att hans fortsatta forskning så småningom blir dokumenterad även i en \"egen\" bok.

Mer läsning

Annons