Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Häxprocessernas mekanismer verkar ännu

/

Therese Söderlinds "Vägen mot Bålberget" kretsar kring häxprocesserna i Torsåkers socken under 1600-talet, som var landets mest brutala.

Annons

Jag har läst den och finner att jag delar de övervägande positiva omdömen som ges Therese Söderlund. Karin Johannisson, som är professor i idéhistoria, menar att berättelsen visar hur starkt människor formas av normer, tabun, makthiarkier, materiella villkor. Söderlind lyfter fram en gemensam kvinnohistoria om kroppen, sexualitet, våld, incest. Om hur tung plikten att föda nya generationer vilar på kvinnan.

Jag besökte Bålberget i somras - numera känt som Häxberget. Där finns en minnessten rest med text inristad: "Här brann häxbål 1675 - kvinnor dog, män dömde - tidens tro drabbar människan". Texten känns närmast som nyskriven för vår egen tid. Kvinnors livsutrymme har alltid varit snävare än mannens. Kvinnojourer har blivit en livboj dit många söker sig för att komma undan sina plågoandar. Det är inte alla som lyckas, det visar en skrämmande statistik över våld mot kvinnor som inte sällan får ett avslut utan återvändo, tankar på det tända bålet infinner sig.

Man kan undra om det är mytologiska föreställningar från förr som lever vidare idag i mer utstuderade uttrycksformer, som bestraffar kvinnor, då som nu, som inte finner sig i mansdominerad mentalitet? "Vägen mot Bålberget" pendlar mellan 1600 och 1970-tal, binder samman tidsförlopp till sammanhang. En linje bakåt. Ett utbrett behov idag som tar sig uttryck i släktforskning, genscanning, vi tittar på program som "Vem tror du att du är?" Berättelser om ursprung, varifrån man kommer, hur världen är sammansatt.

Det finns en linje framåt, har vi lärt något av det förflutna? Det är verklig magi.

Mer läsning

Annons