Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Heder åt Olsson

TIDSKRIFT Artes 3/05

Annons
30 år blev Artes, akademiernas tidskrift, inte mer; nu är dags för avsked. Det sker i två nummer, det första (nr 3 för året) kallas Början, det allra sista Slutet.
Artes sorti är trist. Tidskriften har hållit hög klass; nivån angavs av den förste redaktören, Östen Sjöstrand, hans efterföljare, nu Jan Arnald och Anna Bradow, har hållit den. Tidskriften har inte tvekat inför seriösa, längre essäer, texter med krav på läsarnas kunskap och tålamod, och har på så vis varit ovanlig i ett allt mer snuttifierat kulturellt utbud. Ämnesvalet har varit smått egensinnigt, sällan sneglande åt vad som för tillfället anses gångbart och aktuellt. Den som sparat numren från de 30 åren har en litterär skatt.
Nästa sista numret spänner, enligt Artes tradition, över mycket skilda ämnen. Gunnar Bäck skriver om Orestien, Torbjörn Tännsjö publicerar en novell, Felicitas Hoppe presenteras, liksom Marie Under. Två medarbetare från ST-kulturen finns med: Olav Wiström skriver om novellens ursprung, Crister Enander om P O Enquist.
Här finns också litet av en detektivhistoria, en litterär sådan.
I ett program i tv-serien \"Min släktsaga\" berättades förra hösten om \"vackra Vivi\", kassörskan på Frimurarlogens restaurang i Karlstad, som Gustaf Fröding förälskade sig i och friade till. Men Vivi, hur mycket hon än uppskattade både personen och poesin, var bekymrad över skaldens dryckesvanor och föredrog att gifta sig med en perukmakare i Norrköping. Fröding glömde henne inte. Han skrev många brev till fru Vivi Rickman.
Inget av dem finns kvar, frågan är varför. Att de brändes av Vivis syster Anna som gifte sig med Rickman sedan Vivi tagit livet av sig är uppenbart. Frågan är när. I tv-programmet påstod en sentida släkting, liksom programledaren Marianne Söderberg, att Anna bränt breven sedan hon i radio hört litteraturprofessorn och akademiledmaoten Henry Olsson, ledande Frödingkännare, i ett radioföredrag kalla maken Rickman \"en enkel perukmakare\".
Därmed faller skuld och skugga tung över Henry Olssons minne: genom en oförsiktig formulering skulle han ha förstört en bit väsentlig Frödinghistoria. Men hur var det? I Artes har Louise Ekelund tagit reda på svaret. Det är, eller borde vara, genant för SvT, som anmäldes till granskningsnämnden men försvarade sig med, visar Ekelund, diverse halvsanningar.
Henry Olsson höll aldrig något radioföredrag om Fröding, varken 1945 eller 1948. Att Söderberg i tv kunde visa upp en bunt föredragsmanuskript, framplockade i Svenska Akademiens arkiv, var ren fejk. Manuskripten använde Olsson till en föreläsningsserie som nytillträdd professor på Stockholms högskola hösten 1945; 16 föreläsningar sammanlagt, utan att ens komma fram till historien mellan Vivi och Fröding. I radios minutiösa arkiv finns ett spår av Olssons påstådda Frödingföreläsningar, varken manuskript eller gagekort.
Men i tv hängdes professorn ut som den skyldige till att spåren av förälskelsen på Frimurlarlogen i Karlstad suddats ut. I verkligheten hade Anna bränt breven långt tidigare: hon ville inte påmind om att systern ens känt den poesiskrivande \"suputen\" i Karlstad.

Mer läsning

Annons