Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Holms olydiga bokslut

Annons
Det börjar med ett märkesår.
1857 är kanske inget av historiens stora år, inte mycket hände, inga krig startade, ingen fred slöts. Men det året utkom i Frankrike två böcker som var och en på sitt vis skulle förändra litteraturen, i två helt skilda riktningar.
Den ena var Gustav Flauberts "Madame Bovary", portalboken till den borgerliga romanen. Den andra Charles Baudelairs "Les Fleurs du mal" ("Ondskans blommor"), "en ny rysning" intygade Victor Hugo författaren.
"Efter Les Fleurs du mal återstår det blott två saker att välja mellan för den poet som fått dem att blomma; antingen skjuta sig ett skott för pannan eller bli kristen", skrev kritikern Barbery d'Aurevilly.
Baudelaires bok röjde vägen för de olydiga. Den blev "känd och beundrad av de olydiga", skriver Ingvar Holm i en gedigen samling essäer, "De olydigas litteraturhistoria".
Olydig är kanske inte den första benämningen som faller i tanken med Ingvar Holm, litteraturvetare, teaterkritiker, frågeledare i tv, professor i drama i Lund innan han som emeritus flyttade till Österlen. Essäsamlingen kan ses som bokslut och sammanfattning.
Här finns texter från skilda decennier, ett brokigt urval bestämt mer av Holm än av tanken att skapa en sammanhängande helhet. Det mesta har publicerats förr, i böcker, tidskrifter, föreläsningar, tal. Något litet är nyskrivet, mycket omskrivet med stor frihet. Ämnena vandrar mellan litteratur, teater och konst, inom alla områden behandlade med stor kunskap och djup känsla.
Den första avdelningen, som givit boken dess titel, handlar just om Baudelaire men också Claudel, Valéry, amerikaner, tyskar och brittiska minoriteter, inte minst irländare. I alla tycks Holm lika förtjust, med en särskild känsla för dem som gått på tvären, gjort tvärtom mot rådande konventioner. Med särskild faiblesse för så olika personligheter som Oscar Wilde och George Bernhard Shaw.
Ett svenskt avsnitt om litteratörer bestäms av vilka Holm haft mer personlig kontakt med, Elsa Grave, harry Martinson, Eyvind Johnson, Piraten. En något brokig samling, typisk för Holms breda läsning.
När han skriver om teater sammanfattar han den som livskvalitet. Och redovisar undersökningar han gjorde under tiden i Lund, med det möjligen överraskande resultatet att de som fostrats på fotbolsläktare och travbanor var mer mottagliga för en nytolkning av "Romeo och Julia" än de mer teatervana besökarna.
Men mest förtjust skriver han om personligheter. En är en lärare i Lund, andra konstnärer som Jörgen Nash, Gösta Werner, C O Hultén, Ulla Viotti.
Samligen avslutas med ett knippe mer teoretiska essäer om "symbolen, berättaren och verkligheten".
Det är omfattande läsning, i bredd, djup och tid, och med det lätt kittlande temat att de som framstår mest minnesvärda är de olydiga. Till vilka möjligen också Ingvar Holm får räknas.

Mer läsning

Annons