Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Oates mörker

BOK
Lauren Kelly: Tag mig, tag mig med dig. Översättning: Ulla Danielsson. (Wahlström & Widstrand)

Annons
Hon skriver inifrån ett kompakt mörker. En ständigt närvarande smärta, ond bråd död och ett hårt och alltid pågående vardagsvåld är de stående ingredienserna i Joyce Carol Oates böcker. Hon skildrar en bortglömd värld där människor bor i gamla slitna husvagnar eller i förfallna och masonitlagade enplansvillor. Där möter vi våldsamma män och alkoholiserade kvinnor och barn som alltid lider och kommer i kläm.
Det är USA:s mörka avigsida som Joyce Carol Oates visar upp i roman efter roman. En värld utan nåd; en värld av våld.
Rosamund Smith är en av hennes kända pseudonymer. Nu har Joyce Carol Oates skaffat sig ytterligare ett nom de plume Lauren Kelly. Den första romanen med titeln "Tag mig, tag mig med dig" har precis kommit i svensk översättning.
Lara Quade är tjugoåtta år och arbetar som forskarassisten vid Princeton University. Hon är en ensam människa. Lara Quade håller sig för sig själv. Hennes ärr i ansiktet stämplar henne som en utanförvarelse och hon anser att hon får ta vad som ges henne. Hennes dagar är inrutade. Arbetet tar nästan all tid. Det är så hon vill ha det. En bilolycka i barndomen, då hennes mamma kanske avsiktligt lyckades få bilen överkörd av tåget, har gett henne ärren i ansiktet och på kroppen.
En dag kommer en anonym biljett till en konsert på Richardsons Auditorium. Den kommer med posten till institutionen. Platsen är dyr, en av de finaste. Hon blir glad, om än förbryllad. Vem vill ge henne biljetten? Vem bryr sig om henne? Hon vet att hon ser mycket bra ut på lite håll, då ärren inte syns under täckstiftspennans lager. Hur som helst, hon går på konserten. Platsen bredvid henne står tom. Hon undrar vem som ska sätta sig där. En bit in i konserten kommer en punkliknande varelse, stor och klumpig och helt klart fel man på fel plats, och sätter sig bredvid henne. Han luktar illa, har inte rakat sig, klädseln är ovårdad.
Efter konserten börjar de prata. Zedrich Dewe följer med Lara hem. Vad har de två gemensamt? Varför har de båda blivit bjudna på konserten?
Hårt och obönhörligt tvinnar Joyce Carol Oates samman deras öden med djupa rötter ner i deras mörka och destruktiva förflutna. Både Zed och Lara är skadade av sin uppväxt, om än på skilda sätt. De är psykiskt vingklippta och deras personlighets själva kärna är förstörd av brutalitet och kärlekslöshet. De dras till varandra, men inte entydigt på grund av någon erotisk laddning. Han är aggressiv och våldsam. Ändå binder någonting oklart vad dem samman.
"Tag mig, tag mig med dig" har starka drag av grekiskt antikt drama. Här råder samma ödesbestämdhet, samma ödesmättade tillfälligheter. En mans karaktär är hans öde, skrev Herakleitos. Här skulle man kunna säga att en människas bakgrund är hennes öde. Hon kan inte frigöra sig. Hon sitter fast i sitt förflutnas helvete.
Det är alltså en ganska dyster och kall världsbild som tonar fram. Likväl går inte Joyce Carol Oates så långt att hon menar att människan inte är fri att bryta mönstret och själv forma sitt liv. Hon predikar ingen defaitism.
"Tag mig, tag mig med dig" är, som alla Joyce Carol Oates böcker, påträngande i sin nakna och avskalade skildring av våld, förnedring och mänsklig misär. Hon klär av sina gestalter in på bara kroppen, visar upp dem i all sin komplexitet. Joyce Carol Oates är genom sin snudd på maniska produktivitet ett fenomen, men framför allt är hon en alldeles briljant och lysande författare.




Mer läsning

Annons