Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I skånska marker

BOK Peter Larsson: Skånska utflykter. Naturbetraktelser. (Wahlström & Widstrand)

Annons
Visst är det redan nu ljusare om morgnarna och visst har det allra mest kompakta och ogenomträngliga nordiska mörkret så smått börjat skingras. Ändå värker det djupt nere i själens mörkaste och mulnaste skrymslen av längtan efter att våren äntligen ska komma. Den envisa vintergäcken har redan visat upp sina gula hattar, och även snödropparna och vadstenaliljorna har kommit upp ur den frusna marken. Åtminstone i Skåne. Men nu är de, förrädiskt och hädiskt nog, återigen täckta av snö.
Så visst gör det ont i själen dessa gråa och vindpinade dagar och kylslagna nätter. När kommer ljuset tillbaka? När ska solen återigen börja värma våra breddgrader? När kommer fåglar åter från värmen? Trädens kala och vassa grenar, grå och nästan murrigt svarta, avtecknar sig mot den dystra himlen; den ettriga snålblåsten och den påträngande fukten gör bara kylan ännu värre. Den skånska vintern är sannerligen ingen sinekur. Snön som trots allt ligger kvar ute på åkrarna ser allt smutsigare och skitigare ut. Slask, snålblåst och fukt. Inte konstigt att det finns risk för att även själen surnar.
De första kapitlen i naturskildraren Peter Larssons nya bok \"Skånska utflykter. Naturbetraktelser\" är heller ingen uppmuntrande läsningen. Där härskar januaris och februaris hårda väder och endast motvilligt ger han sig ut på jakt efter årstidens tecken i naturen. Helst tycks han vilja stanna inne i stugvärmen och slippa vara ute i de gråbruna markerna. Ändå får han syn på årets första örn strax utanför Sjöbo och fångar den i flykten i sitt skissblock. Tanken bakom Peter Larssons nya bok är att med akvareller, teckningar och ord skildra ett kalenderårs gång och förändringar i den skånska naturen. Naturligt nog inleds boken med januari månads bistra väderlek.
Sin utgångspunkt för utflykterna har Peter Larsson i byn Skartofta strax norr om Vombsjön. Vad han ser direkt utanför sitt gårdsfönster och hur man ganska enkelt kan locka dit allehanda djur skildrade han förra året i boken \"Min vilda trädgård\". Annars har det hunnit gå tio år sedan Peter Larsson gav ut sin mycket uppskattade bok \"Skånevandringar\". Och nu har det blivit dags för en ny bok om den skånska naturen. Bästa sättet att beteckna boken är nog att kalla den för en naturdagbok i bild och skrift. Anslaget är, sympatiskt nog, mycket personligt. Peter Larsson berättar rakt på sak och utan någon tillgjordhet vad han sett och var han varit, kryddar sedan det hela med en hel del reflektioner och kunskaper. Han citerar också gärna den gamle lundazoologen Sven Nilssons klassiska mastodontarbete \"Skandinavisk fauna\" som denne började skriva år 1820 och som blev klart först 1855.
Peter Larsson rör sig över stora delar av Skåne från de stora skogarna i Göingetrakten ner till fågelsträcken vid Smygehuk, från Branteviks fiskeläge på Österlen till Arilds hamn uppe i Kullabygden. Han ser en gråshoppsångare vid Krankesjön. Han flugfiskar bäcköring i Verkeån och får oförhappandes se ett vildsvin skutta över vägen precis när han ska köra hemifrån för att se vilka fåglar våren hunnit locka hit. Han gör ett misslyckat försök att få se fågelsträck i Kåseberga och driver kor till häst som en annan cowboy på Revingehed. Han jagar årets första blåsippor och står tålmodigt och väntar på att de ska öppna sig för morgonsolen innan han fångar dem i sitt akvarellblock. Och självfallet gör Peter Larsson ett besök till Fyledalen, vilken han inte utan anledning kallar \"rovfåglarna egen dal\".
Peter Larsson går mycket tydligt och medvetet i den nyligen avlidne Gunnar Brusewitz uppfordrande och krävande fotspår. Det var också så hans intresse väcktes i ungdomsåren. Peter Larsson fick en kikare och en av Brusewitz böcker i julklapp. Det märks också på hans akvareller och teckningar. Peter Larsson strävar efter samma enkla streckföring, försöker fånga en fågels karaktäristiska drag med de enklaste medel. Även stilmässigt, i sin prosa, ligger han nära sin mästare.
En brist tycker jag att Peter Larssons en aning ensidiga ornitologiska intressen utgör. Alla tillhör ju inte den egendomliga grupp människor som frivilligt ger sig ut i det sämsta vädret och är beredd att stå still i timmar med kikare i hand i väntan på att en sällsynt art ska dyka upp. Till och med Peter Larssons beskrivning av fågelskådarna bär drag av viss självkritik. Han anser att de alla har ett självspäkande drag \"som tvingar ut dem i blåst och kyla, duggregn och dimma\". Personligen saknar jag träden och buskarna, blommorna och de andra djurarterna i Peter Larssons skildring av årstidernas växling. Men det är en anteckning i marginalen. På det hela taget är \"Skånska utflykter\" givande läsning som inspirerar till nya utflykter och kanske lockar till en vår- eller sommarresa ner till Sydsverige. Dessutom inger den hopp i grådasket och kylan. Våren kommer snart! Gransångaren kommer att sjunga igen och senare kommer svalorna att rita sina snabba streck på sommarhimlen. Det gäller bara att härda ut.

Mer läsning

Annons